Grå slöjor
Denna typ av himmel väcker jobbiga minnen. Jag intalade mig om och om igen art det är bara moln, det är bara moln. Det var inte bara moln, för de blev tjockare och tjockare ju närmre hem jag kom. Obehaget kröp i kroppen. Hur ser det ut hemma? Hästarna? Klarar vi vårt hus? Patriks hus? Vidrig känsla och ändå sa kompisen som jag ringde och undrade att jag lät som lugnet själv. Jag kom hem fortare än nån annan gång. Blåljus överallt, tomma ansikten, blickar som slocknat och allvarliga miner. Vi klarade oss. Hur tacksam jag är kan nog ingen ana. Just sn hör typen av himmel kommer det dröja innan jag kan se på utan att minnas.
Kommentarer
Trackback
