Hej då...

Lika självklart som han bara stod där, torr, jättesöt, långbent på morgonen för sju månader sen, klev han iväg igår. På egna ben, trygg, lättlastad, lugn. Det känns riktigt bra, men tomt. Han får en egen människa som.kan lägga tid på honom. Som verkar både förvånad och glad över hans sätt. Som ser samma positiv, fina, trygga insida som jag. 
 
Kvar lämnade han små avtryck i snön. De fick snöa bort. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0