Igår

Igår hade jag förmånen att en ganska lång stund sitta ner med en vän som har Adhd. Det kändes som en ynnest att med hjälp av en vuxen människa försöka förstå, hitta små nycklar och få inblick i, en för mig, annorlunda vardag. Att få vuxna svar på mina frågor, förstå att telefonsamtal kan vara jättesvåra, inse att säger man att vi ses kl 11.00 så är det exakt på klockslaget som gäller, på ta mig tusan sekunden. Det var ju så vi sa... Förstå att "vi hörs i helgen" är diffust och svårt. Få lite tips och tankar från en egenupplevd, inte helt enkel skolgång. Vad jag tog med mig? Massor, helt enkelt massor. Tack, tusen tack för att du tog dig tid. Det var så mycket värt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0