Spöke?

När det närmar sig lunch står hon där ibland och välkomnar som vanligt med ett hummande eller en gnäggning. Hon möter mig allt som oftast så, på morgonen, på dagen och på kvällen. Just denna dag var det disigt, lite läskigt eftersom det påminde om rök. Det är vi klara med. I diset blev hon lite av en spökhäst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0