Marions blogg

Idag hände det, en trevlig familj kom och kikade på Atle. De skulle passa honom som handen i handsken, lugna, trevliga och ödmjuka.

 

Den som kommer dö en smula om det skulle bli så är väl mest jag och Ala. Helena, som är uppfödare till Ala skrev att om man inte sålda sina fölungar skulle ingen får förmånen att ha världens bästa häst. Visst kommer det bli tomt och sorgligt den dagen han flyttar, men jag hoppas så att han kommer till en familj där han får vara i centrum, får tydliga gränser och möjligheten att utvecklas till den lilla, fina häst jag vet finns under den lurviga, tufsiga ytan.