Tyst, tyst men ändå inte..

Jag fick en sån där stund häromdagen, ni vet, en ensam stund. Jag tog inte fram telefonen och pillade på, jag satt stilla. Lyssnade på hur vinden blåste i vassen, koltrasten i skogen bakom, kikade ut över vattnet och var bara nöjd med livet. Såna stunder är rätt sköna och jag hade nog inte ens svarat om telefonen hade ringt. Min stund liksom...
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0