Kompisar

Micke och jag låg häromkvällen och pratade om barnen och att det inte finns så många kompisar i närheten. Hur det är lite synd om våra barn som mest leker med varandra. Sen small det bara till, nu har vi haft olika ungar på besök i flera dagar i rad och en som ringer och vill komma... Det är visst inte så synd om dem ändå.
 
Igår gick vi till sjön och kastade i dem en stund. Uppskattat och till och med jag badade.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0