Månen vandrar sin tysta ban...
I går kväll var det en underbar måne som sakta klättrade upp över skogskanten mot Alkvettern. Gul och rund och varm. Jag högg kameran och gick snabbt ner till sjön, men kameran och Saffran. Inga vantar, ingen ficklampa, inget stativ.
Väl nere vid sjön inser jag att en ficklampa så man ser knapparna på kameran hade varit bra... Jag fick höfta.
Sen inser jag att med en slutartid på 30 sekunder hade ett stativ varit bra...
Sen inser jag att jag ju kan lägga kameran på bordet deär nere... Jag är smart!
Sen inser jag att 30 sekunder är rätt lång tid, typ väldigt lång tid... Man hinner bli både kall om fingrarna och kissnödig... Saffran tröttnade han med och gnällde och gnällde...
Sen väntade jag så där länge på några bilder och sen gick jag lite kall och lite kissnödig hem. Då var maten nästan klar!
Så här blev det, inte alls som bilden såg ut i mitt huvud, men så här blev det och det får duga! Nästa gång tar jag med stativ och vantar och ficklampa och går på toa innan.
Kommentarer
Trackback
