Ljossa, älskade Ljossa

Min första egna häst! Finaste Ljossa, vilka äventyr vi hade. Tokgalopperna, barbackaturerna, ponnyfasonerna som såsmåningom försvann, med dig hoppade högre än jag vågade, bussigaste Ljossa. Tillsammans fixade vi galoppombyten, du kunde inte från början, inte jag heller. Men tillsammans lärde vi oss. Den långa, ljusa luggen, de svarta, snälla ögonen. Tävlingarna, skogsturerna, baden vid Jutviken, fölungarna, fina fölungarna. Slädturerna, dressyrjobbet, vad vi än hittade på ville du, hjälpte du till, försökte du. Saknad, visst finns du i Ala, finaste Ala. Men Ljossa kommr alltid vara Ljossa, ingen kan någonsin ta den platsen, men lilla Ala har den intill. Ni hade nog gillat varandra...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0