Min man!

Min man...
världens bästa pappa,
världens bästa man,
älskar mig för den jag är, men mina förtjänster och brister,
har inte tummen mitt i handen,
kan köra allt på hjul,
har gröna fingrar,
kommer med blommor då och då,
lunchar hästar om det kniper,
ställer upp och gör massor...
.
Kan man annat än älska en sån man?
.
.
Vilken tur att han sa ja, den där dagen i juni. Utan honom skulle livet vara så oändligt mycket fattigare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0