Marions blogg

Igår var så. 
 

Detta är och förblir värst!

I veckan kom han upp med en tårta och i fredags fanns glögg-mys med pepparkakor på lärarrummet. 

Han är en fantastisk person att ha som arbetskamrat och på skolan. 

Hoppas du får en mysig, fin och trevlig första advent.

Jag vill inte ens tänka på sen, när hon byter skola.
 

Jag tror lördagsgodis är välförtjänt! 

Och jag har skrivit fel! Tisdag var vila. Å andra sidan var Cross-passet allt annat plättlätt! Fy! 

Tränade arg som ett bi igår och då är träningsvärk den belöning som väntar. 

Efteråt mådde jag också bättre än innan. 

Jag sa till honom att nu kommer min goa känsla, sen svimmade jag. Men ett "bonk" åkte jag i golvet. Landade på ögonbryn och kindben.

Mådde efter en halvtimme bra igen och tänkte köra på. Det tyckte inte Micke. Samtal med 1177 och in till akuten.

Det blev EKG, prover, blodtryck och koll av allmäntillstånd.

Vi kom fram till att trycket dippar. Hade 140-nånting när jag låg och när jag ställde mig upp droppade det till 120-nånting i övertryck.

Nu väntar lite remisser och läkare på mig. Hur mår jag få? Tja, som vanligt. Hur det jag ut få? Tja, inte som vanligt.

Jag hade hoppats på frågan om man man, sambo, pojkvän slagit mig. Den borde de ha ställt. Det gjorde de inte. De frågade vad som hänt men inte om jag blivit slagen. 

Det var ju i hans rum på övervåningen  jag svimmade med ett "Bonk" i golvet igår. Micke hörde det på nedervåningen och kom upp.

I går kväll fnissade vi och funderade på ett hårt stamp följt av tystnad och sedan ett rop på pappa. Vi gjorde det inte. Men fnissade gjorde vi.

Är

Pigg!

Förra helgen var det mer hon är jag som bestämde fart. Bromsen tog dåligt och bitvis knappt alls. Bekom mig mer än henne! Hon gillar fart.

Nu är bromsarna justerade. Nosgrimma, som jag vanligtvis inte rider med alls och martingal så jag inte får båda tyglarna på en sida och för att motverka att huvudet blir så högt. 

Nu är det tvärtom, jag tycker det är bra. Ala är mindre nöjd.

Mysko, sa Kjalar och pausade i dörren och nosade lite innan han klev ut. 

Idag sätter vi på vinterhjul. Imorgon ska det komma mer.

En människa, kanske inte i min närhet, men en vän på distans, miste nyss någon hon älskar. Det gör ont att läsa hennes rader. Kloka, sorgsna, naturnära rader. De berör och jag orkar inte alltid läsa allt. Det gör ont.

Jag har tänkt så mycket på henne och hennes familj. Igår hördes vi på telefon. Det var skönt. Hon är okej. ❤️

Hur länge är livet ut? Vad vill jag fylla det med? Vilka vill jag fylls det med? En del vet jag, men jag hoppas det finns mer att upptäcka. 

Jag vill vara med familj och vänner. Jag vill rida! Jag vill träna och använda kroppen. Jag vill åka ut till mina skär i Vänern. Sparka i mitt grus i stugan. Titta på stjärnor och norrsken. Njuta av sprakande sol i löv färgade av hösten. Hitta första mjuka knopparna av vide och spana efter blåsipporna. Sjunga Den blomstertid och Adventstid kom i mitt ensamma hus. Och jag vill mycket, mycket mer… Tror det sammanfattas att leva! Jag är inte klar ännu, men jag räds heller inte döden. 

Jag har valt och det behöver inte betyda att du springer på gym eller tränar hårt, men det kräver att du bestämmer dig. 

Jag har aldrig använt min fria tid till att sitta i någon större utsträckning.  Jag fixar inte heller att sitta och kolla TV för länge. Det gör mig ofta rastlös och irriterad. Känslan av att det finns bättre saker är påtaglig.

De blev helt chockade! De över att jag inte behöver. Jag över att de behöver. Vem behöver deo nu liksom? Jag är ju snorkall jämt! 

Efter det lite lunch och sedan till Fabriken för ett pass med härliga människor.

185% aktivitet på klockan och 22500 steg. 

Hörde ett nytt ord som jag gillade, novent. Det betyder att man får smygstartar advent i november. Ja men, gilla på den! 

Att jag sen hittade kransar som fönsterbelysning gör inte saker sämre eller mig mindre sugen… Återbruk såklart! 

Jag planerar ut utveckla mitt nej i framtiden. Säga nej till saker jag inte vill. Säga nej om jag inte orkar. 

Jag har övat lite och faktiskt tror jag att jag börjar bli bättre på det.

Har jag grus under fötterna? 

Hör jag hunden?

Ser jag något? Jo, himlen syns och då vet jag åt vilket håll jag ska. Träden visar var vägen inte är.

Tur man inte är mörkrädd och tur att ingen ställt nåt i vägen.

Jag hittar en lucka och snart ligger vi på E18.

Då säger Jonathan, nu är du med i operan mamma.

Jag fattar inget, vaddå operan. Sen fattar jag. Han hörde fel, hoper/opera. Det blev ett skönt skratt av den. 

Pälsen och hagarna hjälper inte heller till…  Suck…
 

Vi fick pausa många gånger på vägen in till stan och det var skrämmande folktomt. Susanne valde att stanna i sitt hus så det var jag och ungarna. 

Ungefär vid Skymningen var där ett stort hål i sjön. Vattnet var borta och det brann rejält i hålet. Flera trasiga grävmaskiner stod där, många var välta.

Lite senare på natten drömde jag att Micke och jag var ute på landet och vi skulle på nån fest. Jenny Strömstedt  ringde mig men jag hade så dålig mottagning på min telefon att hon fick ringa på Mickes i stället. Hon var jättetrevlig  och jag pratade ganska länge med henne. Micke gillade det inte. Sen ville hon prata med sin Niklas så jag fick leta på honom. Han var inte så sugen på att prata med henne dock. Sen vaknade jag.

I natt satt jag på ett plan till Spanien. Märklig plats, jag satt längst bak i planet och vänd bakåt. Det kändes som jag åkte lätt framåtlutad hela vägen.

Sen hade grannen Carina hittat stenar med guld på som hon satt i grannarnas trädgård och sålde online. 84 gram på en liten rosa sten formad som en häst.  Oklart hur mycket det var värt. Hon hade dessutom två stenar till, men de ville hon inte ens visa.

Sen hörde jag. Det var gäss. Jättemånga, högljudda. De drog en repa över vårt hus och sen flög de vidare. 

Snart är de nog på varmare platser.

Hon har alltid hummat åt mig, nu gör hon det mer och mer. Hon kommer när jag ropar, sugen på en tur.

Pigg och nöjd. Inte fullt så välriden, inte fullt så lyhörd, men oj vad hon vill. Vi är lite ringrostiga men roligt! Det har vi! 

Hanna är med, på Zorro. Han är minst lika nöjd. Nu börjar de dessutom hitta varandras signaler och det går bara bättre och bättre.

Vi har konstaterat, både Hanna, hästarna och jag, helgernas höjdpunkter de händer när vi rider ut ihop. Nu på lovet har det varit lördag många gånger och idag är det lördag igen.

I går natt var det en gammal pojkvän som dök upp. Inte en så snäll.

Jag ville vara med honom men han var undvikande och drog sig undan alla gånger jag sa det. Han sa att han jobbade mycket och var borta på helgerna. 

Min bil körde han också. Den hade på parkeringen blivit påkörd och den som hade backat på den hade lämnat namn och nummer till honom.

Batteriet hade spruckit och hela instrumentpanelen blinkade rött. Han körde ändå. När vi stannade hade jag rätt, det läckte batterivatten.

Jag minns nog fick tydligast känslan av att jag ville veta hur han ville ha det och han bara svävade bort. Pratade bara om sig och sitt.

I natt var jag på utflykt med Malin. Ute med bil och när jag skulle passera hennes bil på ett trångt ställe så gick sidan på bilen ihop med hennes. 

Sen skulle vi ut och rida, hennes specialsko med järn under, vad annars? Hon är ju hovslagare, gick sönder. Hela sulan lossnade. Vi åkte snabbt till min lägenhet för att hämta ett par kängor åt henne att rida i. 

Väl framme hade det varit inbrott. En rätt stor lägenhet med högt till tak och massa gamla inredningsdetaljer i mörkt trä. Inget var stulet men det var tillstökat i vardagsrummet. Nåt kök tror jag inte fanns. Lite känslan av medelhavsboende. Vita kalkade väggar, högt till tak och inredning på väggar med trästavar och saker i trä. 

Om vi kom ut på nån ridtur vet jag inte. Jag vaknade mitt i.

Hittade lite kreativitet och sen målade jag helt enkelt över fläcken.