Legoland

Förra helgen var vi till Legoland. Här är min berättelse.
 
Det blev en tidig start och vihade bestämt att vi skulle ta Öresundsbron över. Grått eller regn hela resan ned och tyvärr över bron också, men nu har vi åkt den. Maffigt var det.
 
Micke och jag har ju följt TV-serien Bron och lite den känslan infann sig allt. "Här var det båten körde på" och "Nu åker vi över Peberholm, det var där han den där märkliga gubben bodde va?"
 
Väl framme i Grindstead så kvarterade vi in oss på ett mysigt vandrarhem och gick ut för att käka lite mat. Det var ganska skönt att ta den där korta bensträckaren efter en lång dag i bilen. Ungarna hade på nervägen köpt Lego och innan sängdags blev det såklart bygge på golvet.
 
 
 
 
Sen, på fredag var det dags, mot Legoland! Vår dag var så där bra som det bara kan vara. Lite folk och absolut skönt väder. T-shirt på eftermiddaen faktiskt.
 
 
Första dagen handlade mycket om att kika på allt som finns. Legoland är uppdelat i olika delar nu och de är i temaform. Lego Ninjago har sin plats, Atlantis-lego har sin och så vidare.
 
Vi fastade ganska länge på Ninjagodelen som var den nyaste och där åkte vi "The ride" om och om igen. Man ska där i ett interaktivit typ tv-spel skjuta elakingarna från Ninjago genom att med händrna skicka iväg klot. Oj så kul, men 3D-glasögon bliev det ju dessutom ännu coolare. 
 
Det blev en lång och bra första dag på Legoland och det var inte svårt att somna på kvällen. 
 
Dag två var ju en lördag och det var mycket mer folk och lite kyligare. Då hadlade det merom att utforska sista delen som vi inte gjorde dagen innan och att bara välja det roligaste. Jag kan säga att dagen kändes kort, jag hade lätt kunnat stanna en dag till.
 
 
Söndag och dags för hemfärd. Denna gången via Fredrikshamn och med Stena Line. En ganska tidig morgon, frukost i bilen. Vi mötte soluppgången över de danska fälten och hann med ett stopp på Strande, strax norr om Fredrikshamn. Jag hade kunnat stanna där i en evighet. Vi plockade snäckor och andades havsluft. Sen på båten för att komma hem till Sverige. Jesper och jag satt ganska länge ute på däck och vi hade turen att faktiskt få se säl.
 
 
Jag avslutar med en bild från "The ride". hela familjen och fullt fokus.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag vill ha 30 timmar per dygn

Tiden räcker inte till. Jag känner att jag inte hinner med det jag vill, säkert inte alls en helt ovanlig känsla. Samvetet att inte hinna med sin häst. Hon står ju bara där i hagen, jag skottar skit och klipper man och sen inget mer. Så känns det i perioder, även om det nog är en orättvis känsla. Jag gör mer än så, faktiskt.

Sen, de andra dagarna när jag hinner med. Då är jag helt säker på att hon har det bra. Hon har en stor hage att gå i, en egen flock, en fin fölunge vid sin sida och hon är nöjd med att dra en stock då och då eller lunka en tur i skogen, bara hon och jag. Hon är glad när vi åker och rider ett kort pass för instruktör, mest för min skull. Hon kommer troligen inte hålla för mer än det vi gör heller.

Sälja? Nä, varför då. Hon fyller sin uppgift här hemma, den uppgift hon kan fylla. Bära mig en tur i skogen, åka på något kort pass med mig, få några fina föl och dra en stock eller rockard då och då. Vem skulle vilja köpa en trasig häst ändå?

Nä, sista veckan har jag inte hunnit och i perioder kommer jag inte hinna, men det får faktiskt vara så. Hennes uppgift är och kommer i första hand vara att lunka med mg i skogen då och då, dra något lite när det passar och att vara mamma. Jag har inte henne kvar för min skull, jag har henne kvar för hennes och min skull.

Foto: Malin Levein


Att bli svettig

Jonathan läser läsläxan, han har fått en ny bok med lite mer text i. Han ljudar och kämpar och säger plötsligt, mitt i en mening: Jag blir så svettig. Ta av dig tröjan då, säger jag. Jonathan svarar: Jag blir inte svettig om kroppen, jag blir svettig om huvudet.

Så klart!


Vad hände?

På båten hem från Danmark satt jag och Jesper ute på däck själva en stund. Han kröp upp i mitt knä och då slog det mig. Den där lilla killen, den som kom med snutten och nappen och ville mysa, den finns inte mer. Nu finns en gänglig. ung kille med lika stora skor som mamma, med stora funderingar och tankar, med ett humör större än han kan hantera och den killen som bara är ett huvud kortare än jag är. Mysa vill han fortfarande.


I mitt klassrum

Före sommaren fick jag en damsjan av Eva att ha i klassrummet och göra ett litet eget slutet system av. Mamma sponsrade med växter, lite murgröna, lite vandrande jude och ampellilja. Det såg rätt futtigt ut på botten av den stora flaskan. Jaja, tänkte jag och låste klassrumsdörren i juni.


Nu ser det ut så här.



Speciella platser.

Det är något med hav och vatten som passar mig. Jag hör hemma där.


I väntan på båten åkte vi några mil norrut och hittade en strand. Lite gråmulet, lite urrigt med jag kunde stannat i en evighet. 



Att se det stora i det lilla.

Man upptäcker efter hand de små detaljerna. De som liksom är allt, fast ändå inget.




Slitsamt

Igår somnade ungarna vid åtta, Micke och jag mellan nio och tio. Nu vaknade vi allihop nyss och klockan är halv åtta. Det är slitsamt och kul det här med Legoland.


Idag ska vi tillbaks igen och nu ska vi göra det vi tycker var roligast. Berg och dalbanan Draken ligger bra till och laserbanan och Ninjagospelet där man ska slåss mot de onda ligger bra till.



På väg genom Sverige till Danmark

Min kropp är inte skapt för att sitta stilla. Igår var det stilla mest hela dagen. Drygt 70 mil och det med barnen i baksätet. Kunde blivit kaos, men det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Jobbigast var de sista tio milen.


Jag bjuder på några bilder, lite grå och det speglar vädret. Det hade varit roligare med klart och sol över Öresundsbron men man kan inte få allt.


Öresundsbron slutar med en tunnel, lång var den. Sen åkte över Storabältbron också. Bra lång den med.



Väl framme i Grindsted, några kilometer från Legoland var det lite frukostshopping och käk på stan som gällde. På Rema1000 fanns allt från mjölk till vin och whiskey. Lite märklig känsla. Till käk blev det en supergod kycklingsallad och en kall öl. Det syns hur god salladen var va? Nu snart siktar vi på Legoland. Vädret är med oss och det blir en bra dag idag.


Det börjar nu.

Under tio grader, då åker vantarna fram. Jag har haft premiär.




Den ungen...

Det enkla hade ju varit såg... Fast varför vara enkel...


Som handen i handsken

Så känns det med Maggan som köpte Atle. I helgen var de på premiering och fick 38 fina poäng och genomförde ett godkänt körprov.


Kolla Maggans leende. De där två är dom gjorde för varandra och jag är så glad för dem.


Barnvakt

Joar och Zorro delar på barnvakten när Ala är med mig i stallet. En klok valack i hagen är guld värt.


Lördagskväll

Lördagkväll är vår kväll. Ofta lagar vi mat ihop med ett glas rött till. Jag gillar det. 


Den här lördagen blev det svampsoppa med baguetter till oss och makaroner och köttbullar till ungarna. Alla nöjda.



Vad ska vi äta?

Ständiga frågan. Vad ska vi äta. Igår hämtade vi middag i skogen. Det, mina vänner, är en skön känsla.


Ikväll blir det svampsoppa, ett glas med något gott och vitlöksbröd.


Snart, snart!


"Däb"

Så kallar ungarna på skolan det, när man slänger armarna åt sidan liksom. Jag har ingen aning om varifrån det kommer, men nu gör IKEAs skissgubbe en "däb" i lekrummet också.


Nu kör vi!

Skolstarten är klar och i och med den då la jag mina 10 000 steg på hyllan ett tag. Jag fixar inte riktigt att orka de flesta dagarna. Nu tänker jag ta lite nya tag igen. Simma och gå, fast simma tar vi i oktober. Vädret är lite för fint ännu.


Sen, 10 000 steg kommer det kanske inte bli alla dagar, men 6000 borde jag klara varje dag. 10 000 på helgerna.



Lilla älskade randiga katten


Vår skog

Söndag eftermiddag och jag skulle bara kliva upp i vår skog och se om det fanns några trattkantareller. Det fanns det inte. 


Det fanns jättemycket gula kantareller. Mycket mer än en överfull hand. Jag fick bära i fleecetröjan. 

Lycka på stenkast avstånd, Wiviken levererar.


En annorlunda lördag

Vi pysslade som mest här hemma när det började lukta rök. Micke hade varit hos bina så jag trodde det var biröken som luktade men det var det inte. Det kom från skogen och det blev mer tydligt och stickigare i näsan när vi gick rakt upp mot Figge och Los torp. Vi kunde se tunna ridåer av rök också.


Det verkade komma från skogen och jag ringde 112. 

Efter en tur med fyra brandmän och en släckbil på mina små galoppvägar kunde vi konstatera att jo, det luktade rök men gick omöjligt att lokalisera. Så, så kan man göra en lördag. Åka brandbil och göra ungarna gröna av avund.

Tillsist fick vi ge upp. Jag lovade dem att åka på spaning efter några timmar och det gjorde vi. Spaning och svamptur. Det ena gick bättre, för svamp hittade vi, men ingen röklukt eller något annat som skvallrade om någon brand.



Karma

Plötsligt fick jag tillbaks. Jag ger alltid bort min p-biljett om det finns tid kvar, men har aldrig fått tillbaka någon.


Igår hände det, vi skulle på bio och när vi parkerade kom det fram en tjej och undrade om vi ville ha hennes biljett. 

Tusen tack, karma, idag kom det tillbaks. Tyvärr hittade jag inget att ge den till den här gången.



Tre på samma dag

Först, på det vi kallar mellanpasset, tappade en flicka i min klass en tand när hon hon bet i en nektarin. Sånt händer. Sen, en halvtimme senare så tappade nästa flicka sin tand. Två tappade tänder på samma lektion. Sånt händer typ aldrig.


Sen, i bilen så tappade Jonathan sin fjärde tand. Tre på samma dag! Slå det om ni kan! 



RSS 2.0