Marions blogg

"I rörelse"

Den gröna dagen, den är allid störst.

Den bästa dagen är en dag av gräs.

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är gräset, som är mödan värd.

Fri tolkning av Karin Boye,

författare Ala Kry.

Igår öppnade vi till första sommarhagen.

Däremot är jag glad att när jag ser rubriker om hur kyckling drivs fram och om danskt fläskkött eller om hur nötkött tas fram i andra länder att jag inte äter kött. Det är en helt personlig åsikt. 

Jag tror på ett öppet svenskt landskap och att djur behövs för det. Jag tror på svensk djurhållning och både mjölk och ägg ingår i min kost.

Jag mår däremot nästan illa när jag ser hur det då och då brister och då känns bönor, rotfrukter och grönsaker som mitt egna, sköna val.

Om några veckor är tempot ett annat. 

Efter ett hårt träningspass med mycket puls sover jag sådär. Igår körde vi ett puls och boxpass. Så kul men också så svettigt och mycket puls. I natt sov jag men inte så bra. Inte hela världen, men det är helt klart ett mönster. 

Jag hade gärna delat pulskurvan, men klockan la av mitt i passet...

När solbrännan börjar komma. Då kommer armbanden fram. Då målar jag mina naglar. Då börjar liksom livet igen.

Undra om det skulle vara så året. Runt om man bodde i ett varmare land? 

Somliga saker är man kluven till. Både saker och människor.

 

Ibland stöter man på människor man inte riktigt vet om man gillar eller inte. Rätt spännande känsla tycker jag. När det blir så behöver jag fundera på vad som gör att jag känner så.

 

Samma sak med saker. Rosépeppar är så för mig. Jag vet inte om jag gillar det eller om jag inte gillar det. Det liksom sticker ut lite.

 

Carolina Gynnings konst är på samma vis. Jag kan inte riktigt bestämma om jag tycker om det eller inte...

 

Å andra sidan, behöver man alltid tycka saker, jag vet inte...?

 

 

De är rätt mysiga de där knorrande guramisarna vi har.

 

I vårt akvarie har vi en blandning av olika fiskar som mest kan lim´nas vid fisksoppa. De är från olika delar av världen och med olika storlek och färg.

 

Vi har allt från små neontetror till ganska stora marmorgurami. Tar med dem i håven plaskar det ordentligt.

 

Vi har också knorrande gurami. En ganska liten oansenlig lite gråbrun fisk. De har fina fenor och ett turkost öga. Charmen är dock ljudet de gör. De knorrar och det hörs i hela vardagsrummet. De gör det när akvariet är tänt och när det är släckt. Ljudet påminner lite om en knarrade dörr fast snabbare och det är i volym jämförbart med lite mer än en viskning. Inte störande alls utan mer mysigt.

 

Bilden kopierade jag från nätet. Ta kort på livliga fiskar i att akvarie är inte enkelt.

 

Jonathan testar vår brandväg ut från övervåningen. 

Skönt att den äntligen är på plats.

Jag jobbar med att förlika mig med att vara hemma när jag vill jobba. Jag är förkyld, hes och jag hostar. Jag är testad men trots det negativa svaret är jobba med förkylning inte ett alternativ. 

Jag går här hemma och är rastlös. Längtar till mitt skrivbord och mina kollegor och elever. 

Jag är inte gjord för att vara hemma när det är vardag.

Trolla uppskattar att han vet hur och var man ska gosa. 

Brände mig på något för ett tag sedan. Två snygga linjer. På vad? Det minns jag inte. Full fart iväg till nästa liksom...

Nu måste jag ta mig lite tid. Jag känner av fotleder och en handled för första gången på länge.

Tre troliga orsaker:

1. Trappat ner läkemedel.

2. Ätit lite kyckling på sistone.

3. Väderomslag.

Inbokad med Nicke som jag brukar boxas med. Jag och han provade delar av passet och det kommer bli så kul, för de andra.

Själv har jag bokat covidtest. Inte genomförkyld, men förkyld. Båda ungarna har varit sjuka och lämnat negativa test så detta är nog en vanlig förkylning. 

Hoppas det går bra för henne. Jag hade önskat att få stå där, vara ett tyst stöd och kunna ge massor av positiv feedback efteråt. 

Nästa gång! 

Efter:

Det ska på text också, Stall Wiviken under hästdekalen. 

Vill du prova, undrade han. Jag har inte kört hoj på länge, väldans länge. Då tar man chansen. 

Lagom stor, lagom lättkörd. Mycket ovant, men nog fanns det. Spåren genom kurvorna, känslan av att vilja vrida på lite till, placering på vägen. Köra och växla och allt det där satt i ryggraden. Det var hur kul som helst och erbjudandet om att låna den någon dag, det tar jag när det passar. 

Idag är det studiedag och sen två dagar ledigt. Ute är det grönare än på länge och snart går häggen i knopp.

Det är en både skön och hektisk tid nu. Full fart mot mål. Upplopp. Hela vägen in i kaklet. Fast först fyra lediga dagar i följd.

Allra först kaffe.

Ljuvlig sång spred sig i vårkvällen och jag var tvungen att stanna en stund..

Koltrasten. Det är en favorit.

Tack Helena för en helt underbar häst som sätter guldkant på tillvaron med sin personlighet, som frågar först, som hittar på själv och som är så himla underbar.

För någon vecka hade de alla förmiddagsrast i solen, eller som Ala föredrog, i skuggan.

 

Här är våra grannar. De verkar fäll nu och det går tydligen hårt till i deras värld.

 

En bock saknar ett horn och en annan har en märklig vot fläck på ryggen. Frågan är väl om det är ett ärr eller om det kan vara någon form av angrepp... Löss kanske...

 

Små tecken att det drar ihop sig till föl. 

Hon drar sig undan och går mer för sig själv.

Hon är rätt att sur på de andra.

Hon äter inte upp kraftfoder och hö.

Hon har mjuknat lite i bäckenbanden.

Hon har fyllt lite i juvret.

Hon backar intill väggen.

I eftermiddag halmar jag upp.

Jag har:

Steriliserad sax 

Steriliserad påsklämma till navelsträngen om det skulle behövas

Steriliserad nappflaska

Fölmjölk som jag fick av en vän

Rena handdukar

Nyblandad jodopax på sprayflaska

En god och kunnig vän som lovat att ha telefonen på. Hon bor en kvart bort.

Numret till veterinärstationen.

Microlax om inte fölbecket släpper

Diarsanyl till kommande földiarré

Sen har jag läst på, jag har det viktigaste av allt. Kunskap. 

Jag har erfarenhet av fölningar som gått bra. Jag har sett tre föl födas.

Bilderna är tagna när Kyllir föddes. 

Vi är redo.

Kriterier:

1. Det ska vara ett fornnordiskt namn eller ord.

2. Det ska börja på S, efter Solfin.

3. Det får gärna innehålla L och/eller A efter Ala.

Så här långt har jag kommit...

Sindra som betyder gnistra.

Katla som blev över efter Kim Hero eftersom det blev en hingst, Kyllir.

Sneis som var en spetsig stör man använde för att sätta i marken när man torkade säd.

Sumar som betyder sommar.

Förslag? 

Älskar dem, det är min tid nu.