Mitt 2018
Det här är mitt 2018 i bilder.
Januari
Jag och Ala skrittade i skogen som var helt snötäckt. Det var som att rida rakt in i Narnia. Underbart! Vi passade på att tolka också, fortare skrek ungarna.
Froste las ut på annons. Jag vill inte ha hingst, jag gillar ston jag. Bilderna vi tog till annonsen blev bra i alla fall och Ala visade sig från sin bästa sida. Froste stannade inte hos Ebba som köpte honom först utan hamnade hos Anneli där siktet är inställt på att bli körhäst och det ser ut att bli hur bra som helst.
Februari
Båda ungarna åkte Arlaloppet i Filipstad på skidor. Ala och jag var på ny röntgenkoll i Karlstad. Hon var halt när vi var där och nu blir det bara skritta skogen och ta föl. Planer började smidas. Det är på riktigt jättertråkigt att det ser ut som det gör i höger bak, hon har så mycket vilja och jag ville ha henne till annat än avel.
Froste flyttade och jag hade en bråkig armbådge som vi fick ordning på efter ett antal nålar. Ungarna hann med vattkoppor, men det får ni ingen bild på.
Mars
Takdropp och talgoxar. Jag gillar mars. Någon radiopratare sa att mars är för året var fredag är för veckan och det ligger någonting i det.
Vi åkte till Hovfjället och hade det nog så bra man bara kan ha det. Strålande sol och klarblå himmel.
April
Vi tog promenader på isen, nyttjade den sista snön innan våren tog fart på riktigt. Jag red lite, både på Zorro och Ala. Zorro red jag in och så enkelt som det gick tror jag inte att det vanligtvis går. Det vara bara upp och iväg. Jag samlade som alltid vårtecken, samlade nässlor till den första soppan och i slutet av april var det shorts och barfotapremiär.
Maj
Jag fortsatte rida Zorro, mycket med hjälp av Malin. Mycket okomplicerad häst. Maj är alltid en tuff månad på skolan. Det är mycket som ska fixas och att komma hem och lägga sig i solen och somna en stund är mer regel än undantag. Slutet av maj blev kanonvarm, man ville inte gå in om kvällen och jag satt ofta ute och läst på kvällen. Saffran började bli slö på ett sätt som inte riktigt var likt honom. Veterinärkoll och blodvärdena var inte helt bra...
Juni
Sommarlov och lite tid att vila upp sig efter ett tufft läsår. Skolavslutningen firades som vanligt med glass i stora lass vid Picasso med mormor och morfar.
Vi hade några härliga dagar ute på Svarteberg också. Sommarparadiset. Saffran visade sig ha cancer i mjälten och vi blev tvungna att ta bort honom strax efter skolavslutningen. Fy faan, att ha hund är att bjuda in sorgen i sitt liv. Livet utan hund visade sig ganska snabbt fattigt och som på beställning hittade vi en avbokad hanvalp i Gällivare. Micke satte sig på tåget. Välkommen hem Kasper.
Malin hann ocså med att ställa sig bakom kameran och mig och Ala framför. Ala betäcktes också med Kim Hero och nu väntar vi på vad som gömmer sig i den där runda goa magen.
Juli
Varmt, varmt och jag gillar det. Vi var i stugan i stort sett varje dag och barnen gjorde allt för att ordna simhud mellan tårna och låg i sjön från morgon till kväll, mer under än över.
Ala kollades dräktig. Skönt, detta var nog den enklaste betäckningen någonsin. Jag tog också med mig Anna-Ksrin och åkte till Tranås. Där finns min plan B om Ala får en hingst till. Hon heter Ina och är ännu bara en plan, en reservplan. En väldans söt reservplan.
Jag slängde ungar och matsäck i ekan en av dagarna och smög ut till Rammen. Där hade vi en härlig dag på klipporna. Det där ska jag göra om. Öluff, nästa sommar tar vi Apelholmen. om det passar. Himla trevlig liten båt, lagom att hantera på egen hand.
Ungarna fick såklart både ro och köra eka. Trimmade som besättning blev de också, en tar fören och en aktern.
Det var en juli med massa sol och bad, ljumma kvällar på altanen och grillat till mat. Quornfilé är för övrigt gott att grilla.
Augusti
Födelsedagsmånaden när vi firar nästan alla i familjen och vädret fortsatte vara på topp. Vi tillbringade mycket tid i sommarstugan och det var brunbrända ben och axlar. Jag gillar sol jag.
Micke och jag smet på bio, skörden torkade och jag hann både rida och påbörja inkörning av Zorro. Det hann bli skolstart och några rejäla åskväder.
September
Jag provade en ny bisyssla, rösträknare vid valet. Kul. Hemma hade vi många politiska hetsiga diskussioner. Det blev bra tillsist.
Hö bokat för höst, vinter och vår kändes himla bra när många inte visste hur de skulle få till det.
September är lite av en mellanmånad när allt är igång och man har fullt upp.
Oktober
Jonathan fick efterlängtade brillor, vi började byta vindskivor på huset. En del utelekar, tälja går alltid hem. Trappan fick en makeover och vi skrapade färg på en ny sänggavel (en gammal dörr från Djurgården i Kristinehamn). Det var när den kom upp som det blev tydligt att sovrummet inte kan fortsätta vara blått och just idag sitter jag i arbetsbyxor och har precis målat klart. Taopeten kvar.
Kasper växte som ett ogräs och blev bara bättre och bättre.
Vi hann med ett besök i Gränna och på Polarmuséet. Spännande värre. På hemvägen blev det käk på Brahehus och det är en underbar plats.
November
Trapprenoveringen avslutades med lite väggtext och ute nöp kylan till. Härligt, jag gillar inte mörkt och blött. Hellre mörkt och kallt. Livet rullade på med läxor och vardag, hundpromanader, hästfix, karate och simning.
Advent är nog höjdpunkten i november.
December
Årets sista månad och den har varit full av trevligheter. Nymålat i sovrummet, det håller på att torka just nu. Lucia på skolan, en och annan ridtur, många promenader, julavslutning på skolan, jullov, simning och jag har provat Combatträning. Det blir en fortsättning. En ny vänskap, vi får se var den landar. Snölekar och alldeles i början av december en utställning med Kasper. Hej å hå vad det var roligt tyckte han. Jag var kanske mindre road. Kritiken var jättefin, vi får väl försöka igen.
Jag har fått de första fölsparkarna.
Nu siktar vi på 2019. Planer? En frisk fölunge och en frisk Ala, många hundpromenader, fortsätta simma och köra Combat om kroppen håller. Vegetiskt, jag mår bra av det.
Morgonpromenad
Det är en ynnest att få starta dagen så här.
Klok tös
Vi brukar fira lilla julafton med brorsan och hans familj kvällen före julafton. Risgrynsgröt, skinkmacka, kaffe och en massa mysigt häng. Mandel i gröten såklart och den som får mandeln får en egen klapp.
Jag gillar inte gröt. Inte Elsa heller. Klok tjej. Mandeln? Den fick Filip i år och det var hur bra som helst.
Det var längesedan vi sågs
Träningsvärk av den där rejäla sorten har jag inte haft på riktigt länge. Jag har väl inte vågat, lite rädd var det skulle starta i en kropp som inte fullt ut samarbetar. Idag har jag det. Räcket i trappan är värdefullt av andra anledningar än av reumaömma fötter, skulderpartiet är ömt men inte av stela, stressmuskler, jag känner av armar även om de inte är i närheten av benen, framsida lår är värst. Jag hade nog längtat efter en riktigt ordentlig träningsvärk, för det var verkligen längesedan. Idag uppskattar jag den nog mest när jag sitter stilla.
Combat hette det och det var en gosig träningsform där svetten rann och kroppen fick ta i. Jag gillade det. Jag ska göra om det.
Vi får väl se hur mycket av Combat som ryms i livet framöver, hemma är och förblir vatten.
Jag vet vad jag gjorde igår
Idag berättar kroppen på ett ganska tydligt sätt vad jag gjorde i går.
På det igen bara, idag tänkte jag simma bort minnena.
Haka på en utmaning
Jahopp, ska prova Combat träning ikväll visst. Långt utanför min trygga zon. Vi får se om jag överlever.. Det borde gå, har rätt bra koll på kroppen och mår rätt bra i lederna numera...
Do or die typ...
Julafton 2018
Det blev minst sagt en blandad julafton, en bra blandad julafton.
Kall morgonpromenad med Jesper, Kasper och näsblod. Fick vända.
Fixa stall och mat. Provade lite nytt, brysselkål med saffransgrädde. Riktigt, riktigt gott.
Kalle Anka, Tomten och klappar. I år hade vi lejt i en riktig skådespelare, men det gick inte ändå. Han blev genomskådad... Underbar var han i alla fall och vi vuxna lutade oss mätta tillbaka och fick en härlig norrländsk tomte att spara i minnet.
Jesper och Jonathan delade klappar och då tog vi näsblod igen. Nu var det Jespers tur. Snabbt övergående. Sen fortsatte vi.
Snälla jag fick en massa bra saker, simsaker och böcker.
Jag avslutar julafton och känner att jag har en underbar familj, härliga vänner och att det är rätt skönt att leva.
God jul
2004
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2015
2016
2017
2018
Tidigt uppe
Jag är morgonpigg. Ut med hästar och gå en kortis med Kasper.
I morse var det kallt och klart. Månen sänkte sig bakom skogen och det var alldeles tyst. Min plats på jorden.
Jag gillar inte den delen av mig själv
Ibland stöter man på människor man bara inte gillar. Människor som plockar fram en sida av mig som jag inte tycker om. Jag blir barnslig och trulig, vänder ryggen till och utesluter från samtal fast jag känner mig taskig när jag gör det. Någon har sagt att det ofta är människor som har egenskaper man själv har men inte tycker om. Kanske att man ser sidor man inte vill erkänna liksom?
Jag undrar vad den här stackars människan har som jag också har. Jag kan inte komma på det, jag ser ingen likhet men jag gillar verkligen inte den personen. Kanske kan det bero på att den alltid försöker så innerligt att vara med. Det känns liksom inte äkta, ett lika fjäskigt "välj mig"-beteende. Jag blir som en trulig tonåring och väljer verkligen inte personen.
Kanske är det just för personen i fråga tar fram mina värsta sidor jag inte tycker om den? Jag måste fundera mer på det här...
Sen en sak till, måste man vara trevlig mot alla? Jag vet inte jag. Jag är nog en ganska glad och trevlig människa, glad i alla fall.
Finbesök
God jul
Det där med vanliga fina julkort har jag släppt för en ny, busigare idé. Det passar oss bättre, så god jul på er!
Måndag kväll 19.00
Från badrummet till vardagsrummet hörs hur Jonathan borstar tänderna, sjunger och dansar... Den ungen.
Tjuvstart?
Jag minns att vi alltid klädde tallen kvällen före julafton, eller kanske julaftonsmorgon. Vi har på barnens önskan frångått det nu. Nu står vår tall klädd och bara sprider mys.
ABS
Fullastat släp, mer nedför än bilden skvallrar om och is under snö. Tur att man har ABS och tur att det var hö i släpet och inte en häst.
Mjukstart
Fem dagar kvar...
Det är fem arbetsdagar kvar nu till lovet. Fem arbetsdagar fyllda med roliga saker så som skolbio, julspel och pysseldag. Fem dagar innan jag kramar om och släpper en kollega jag kommer sakna mycket. Sällan har samarbete gått så lätt, sällan har jag jobbar ihop md någon jag gillar så mycket. Sällan har jag skrattar så mycket.
Faan säger jag bara! På riktigt, faan! Jag kommer sakna dig!
Kreativt väder
Fulldubbad
Nu är vi redo för vinter. Gravida damer ska inte slira omkring i hagen, som Malin sa.
Fina, fina du!
Rocky road
Julgodis och då har man full styrka vid tillverkningen.
Hej mitt vinterland
Att vakna till en en halv decimeter snö, det är ett bar sätt att vakna. Vägen till skolan är så fin då.
Dum idé
Att ta in ett stort pussel i klassrummet på elevens val var en header ide, till jag skulle gå hem... Då var det verkligen inte en bra idé länge..
Bästa ljudet
Efter en måndag är detta avslappning, lyssna till regndroppar och Ala som tuggar hö.
Är jag en bra mamma?
Jonathan funderar, mamma är du en sån bra mamma?
Jag undrar hur han menar och han förklarar att om jag vaknar om han går ner på toa på natten så är jag en sån bra mamma.
Tja, oftast är jag väl det. Ganska lättväckt.
Overheard
Rikedom räknas strå för strå
Att ha bra hö i år känns som en lotterivinst.
Tycka om eller inte
Jag kan inte riktigt bestämma om jag tycker om eller inte tycker om rosépeppar...
Barnarbete
Lasta och lossa ett halvt ton hö. Tack för hjälpen älskade ungar.
Första advent
Advent är nog en av mina allra mest uppskattade helger. Vi har tagit fram ljusstakar och slingor och det är mysigt inne och ute. Det har varit en tuff vecka och då känns idag extra viktig. Jag har bara lite pyssel kvar och det är att fixa adventsljusstaken med de levande ljusen. Det gör jag ikväll.
Det närmar sig jul, välbehövlig vila, ladda batterierna, tid umgås med de man älskar och göra saker man vill. Ha en skön söndag, stora som små.
Livet som Marion
Ibland är det helt hopplöst i skolan. Jag lägger ifrån mig saker utan att lägga märke till det, pratar bak och fram och lägger saker på bra platser och minns sen inte var.
Pratar bak och fram gör jag dagligen. Sist var det vastrakt (rastvakt) och att lägga väskan i läsläxan eller sätta pappret i svenska bakom pärmen är mer regel än undantag.
Eleverna är vana och jag brukar mest fnissa lite och säga att jag gjorde det med flit för att se om de var vakna eller att de bara borde förstå vad jag menar.
En del dagar är det värre än vanligt och ungarna fnissar. Igår gav en flicka mig en egen hashtag. #LivetsomMarion. Jag fick den på en Post-it i pannan. Kanske för att jag inte skulle tappa bort den.
Mina elever och kollegor , behöver jag säga att jag älskar dem?
