Marions blogg

En av alla tusen bra saker med att jobba i skolan måste vara adventssamling. En försmak av jul liksom.

 

Sista utvecklingssamtalet idag, nysnö, adventshelg och fredag. Kan det bli bättre den här årstiden?

 

Jonathan och Micke har bakat Saffransskorpor. Undra om de räcker till jul, antagligen inte...

 

Idag ska jag prata inför alla lärare i kommunen.  Berätta och förhoppningsvis ge dem lite nya glasögon för att se och uppmärksamma barn som far illa. 

 

Under ett år har jag gått en utbildning som Länsstyrelsen arrangerat för att skapa ett nätverk med målet att förebygga män och pojkars våld. Rent vidrigt bitvis.

 

Idag ska mina kunskaper vidare. Jag är inte helt bekväm med att stå framför så många vuxna, fast det jag vill framföra är viktigt. Så, var gärna med mig lite på morgonen idag.  

 

 

Är bilden svartvit eller i färg? Nästan svårt att avgöra i Novembermörkret.

 

Så kom dagen när Kyllir skulle flytta hemifrån. Inte enbart en lycklig dag.

 

Linda som köpt honom är världens bästa och han kommer få det toppen hos henne, ändå brister hjärtat lite när transporten rullar iväg.

 

 

Jag anser att man har ett gaska stort ansvar när man säljer ett djur. Man ska se till att det hamnar hos en bra människa, förbereda flytten så bra man kan, följa upp och stötta den nya ägaren. Jag brukar säga att jag lämnar livslång support. 

 

Linda fick innan hon åkte hem med Kyllir en lektion i fjordmanens värld. Hon fick testa att klippa Ala, som är svårare rent tekniskt än Kyllir, men enklare då hon står stilla på ett annat sätt. Det där kommer hon fixa galant med lite träning. 

 

 

Sen är det alltid lika skönt när meddelandet att de kommit fram och han står i nya boxen och äter kommer.

 

Ja... Vad önskade han?

 

Är det att skriva berättelser, besöka en Bokfestival, sälja sin bok?

 

Är det att läsa om rymden och skypa med Rymdgymnasiet och få ställa nyfikna frågor?

 

Är det att på idrotten springa in sponsorpengar till förmån för barn med cancer? Är det att få sitta under bänken och jobba med matte och svenska?

 

Jag tror det och jag gör så. Jag gör mycket annat. En elev tyckte vi gör och gjort då mycket roligt och lite galet. 

 

Idag inviger vi Bokfestivalen.

 

Det finns många som gjorde 2019 bra. Den som gjorde det mesta var nog ändå jag. Jag har ändrat om mycket i livet som gjort det så mycket bättre. Gjort skillnad för mig själv. Stor skillnad.

 

Jag gillar gamla nycklar. Har en tavelplan som ligger på tillväxt i huvudet. Vi får se om den kan bli verklighet.

 

Nu är jag på ruta ett igen. Inga underkläder sitter stilla. Fick trycka ett extra hål i bältet i helgen. 

 

Jag hittade lappen i klassrummet. Minns ni?

 

Jag har ju NO och teknik på mellanstadiet numera och när man kan kombinera Lego med teknik och fysik och prata jordbävningar, stabila konstruktioner och bygga, utveckla byggen, ändra variablar och dra slutsatser med Lego, då är hela klassen med och de har nog roligare än jag trodde de skulle ha. Jag har också ganska kul oh ser kunskaper hos dem på nya sätt.

 

Vill man ha sin egen stil, så som rosa och lila hår, då får man fixa färgen själv om den inte finns.

 

Det började med ett vad som jag förlorade. Det blev att ha rosa hår en dag och sen fortsatte det. Från ljus persikofärgad till rosa och från rosa till rosa upptill och lila nertill. 

 

Lila fanns ju såklart inte, men jag blandar till den själv. Häromdagen fick jag en bomb av Elin med röd färg. Den kan du ha när du blanda,r sa hon. Hm, ja, kanske det... Eller så blir det rött någon dag, vem vet?

 

Jag tappar sugen när det är grått hela tiden. Nån drar i handbromsen och allt blir lite jobbigare än vanligt. 

 

Jag hade en plan, D-vitamin, äta, sova, träna. Jag kör på den planen och det är grått utifrån och in. Jag vet att snart vänder det. Advent, jullov, vintersolstånd. Snart vänder det.

Där sitter de, var och en för dig och gör sina löxar.

 

Jesper skriver på en musikanalys och Jonathan skriver meningar till en bild. Jag lagar mat och är stolt. En rätt vanlig vardag.

 

Gråkallt ute, vantarna på.

 

Gråkallt ute, vi går ändå.

 

Gråkallt ute, vågorna slå.

 

Gråkallt ute, vi går ändå.

 

Det händer typ aldrig, lördag eftermiddag och Netflix. Jag tror det är första gången och jag tror jag behövde det. 

 

En rätt ovanlig lördag. Jag brukar ju ha full fart från morgon till kväll.

 

Underbar liten kudde i min säng.

 

När man får leta bland jeansen för alla är för stora. 

 

Det var en bra dag igår. Full av inspiration till kommande bildundervisning. Underbart! Det är faktiskt första gången jag går på en fortbildning i bild. Det säger den del... De finns knappt, fortbildningarna i de estetiska ämnena. Ändå är det just de jag tcker är svårtast att bedöma.

 

Jag åt en mycket god lunch på Värmlandsmuseum och tillsammans med nya bekantskaper. Jag insåg när maten började delas ut att jag inte följer normen. Jag hade en liten lapp där det stod "specialkost". 

 

De andra fick lax och jag fick en galet god risotto. Det var typ då jag kände att jag behövde förklara mig, jag äter inte kött, fisk eller fågel... Jag är inte vegetarian, eller är jag det... Jag skilde mig tydligt från normen. Men jag äter ju gelatin... Vad är jag..? Måste man vara något? Om man är vegetarian, är man automatiskt något mer då? Klimatkämpe? Etisk mer korrekt? Vad följer för fördomar om man inte äter kött? Måste man ha en förklaring? Vad det de runt bordet som behövde en eller var det jag som behövde förklara? Jag vet faktiskt inte.

 

Tänk då på alla som verkligen bryter normer, de som gör större val i sina liv än jag gjort. Om jag tyckte att detta blev lite krångligt, vad ska då de inte tycka?

 

Jag har längre tyckt att vi kan kasta alla normer. Nu är jag ännu mer säker. Finns det ens något bra med dem? Jag kan inte komma på något.

 

Jag får klura vidare på hur vi kan radera normer. Risotton var i alla fall galet god.

 

Musen i stallet har fullt upp. Den samlar proteinpellets och frön från ölnnen. Små spår över allt.

 

Jonathan kallar hela kaffebönor för kaffenötter. Inte så dumt tänkt. De ser ju ut som mörka jordnötter.

 

Häromdagen pratade vi om ris. Han gillar inte det. Jag sa att det måste man äta ibland ändå. Han höll med, för ris är ju "grundmat". Inte heller så dumt tänkt.

 

 

 

 

 

Ibland när man rotar bland gamla bilder hittar man lite guldkorn.

 

Det är alltid längre hem än bort. Undra varför det känns så? 

 

Vi laddar för en ny dag i Stockholm. Det blir Naturhistoriska och Cosmonova. Kommer bli kanon.

 

Vi har sovit alldeles intill Bromma flygplats i natt till barnens förtjusning. De har spanat flygplan. Själv sjönk jag ner i ett bad. Kändes onödigt lyxigt med badkar på rummen. Ungarna badade också.

 

I eftermiddag rullar vi hemåt igen, till skogen, sjön och lugnet i vårt lilla hörn av världen. Borta bra...