Marions blogg

Traditionsenligt önskar vi ett GOTT NYTT ÅR! Vi har visst gjort så i några år nu.

Mycket med 2016 var skit rent ut sagt. Långa perioder kändes livet rätt skruttigt. En del skulle jag vilja aldrig hade hänt, så som Alas bukhinneinflammation och den pålagrade kotan. Det var mycket oro där under några dygn. Annat som hände vill jag inte ha ogjort. Jag är en annan person idag än jag var förra året. Starkare, ärligare, tydligare, tryggare. Jag vet vad jag klarar och det är nästan allt. Jag vet också vilka vänner som fanns där. Tack, från botten av mitt hjärta alla ni som stod där. Ingen nämd, ingen av er kommer nånsin bli glömd. Hoppas jag slipper göra för er vad ni gjorde för mig.

Tack också till min mamma och pappa. När det var som värst så kom jag hem till putsade fönster, en klippt gräsmatta, barnen tog de hand om och jag är så oerhört glad att just de är mina föräldrar. De finns ju liksom alltid där. Min bergvägg, alltid.

Nu lägger jag skitåret 2016 bakom mig. Siktar mot ett 2017 som kommer bli hur bra som helst.Vi vet att det väntar en fölunge, som jag hoppas, hoppas kommer ut som frisk och pigg. Jag önskar mig en sommar jag hinner med att njuta av, en härlig vår och en frisk familj och friska vänner.

Nån klok människa sa att när du köper transport kommer du inse hur användbar den är. Jaja, tänkte jag. Jag ska köra häst i den jag. Häst och hö typ.

Vi kör allt i den där. Nya sängar till ungarna, hö och halm. Ved och kubbar, plank till altanen, små fynd här och där från en begagnad hylla till en utepaviljong. Det var en klok människa, vem det nu var som sa det där.

Jag har alltid ansett mig vara en Kristinehamnstjej. Alltså, när jag bodde i Stockholm och när jag bodde på Gotland och där jag bor nu. Tills nu. Jag vet inte om jag är det längre, eller är jag en Karlskogatjej... Nä, det är inte heller rätt. Bjurtjärntjej är jag definitivt inte. Jag är lite rotlös, hemma är ju i vårt lilla röda hus i Wiviken, Så är det, men var hör jag... Det är inte samma sak... Jag är från Kristinehamn, men jag känner mig inte hemma där längre.

För tre år sen sa barnen att det var något konstigt med Tomten, han hade två skägg.



För två år sen sa de att han hade tjejsmink på ögonen.

I år pratade de om att Tomten hade gummiband som höll skägget på plats.



Nästa år får nog Tomten lämna säcken vid tallen på natten.

Man kan väl säga att jag provade ABS-en. Nedförsbacke, ett halvt ton bakom och rätt glest mellan gruskornen...



Tro mig när jag skriver att detta fördrar jag framför stadstrafik. Sju dagar i veckan, dygnet runt.

Bra så ni vet, risgrynsgröt måste vara det äckligast som finns. Förutom det vill jag bara säga god jul!

Jonathan var med i luciatåget som visade upp sig i kyrkan. De sjöng många sånger och han sjöng för full hals, fast hans version av Nu tändas tusen juleljus innehöll inte någon Jesus Krist utan en mer mänsklig variant i form av Jesus Kvist.

Det är härligt med ungar, förut i morse pratade vi om att drottning Silvia fyller år idag och då undrade han när Gud fyller år. Jag skulle vilja vara i hand huvud en dag och se vad som rör sig där.

Det var ju rätt grått livet ett tag. Inget kändes riktigt kul. Jag tror det har planat ut lite. Jag är gladare och det är skönt, orkar lite mer även om jullovet är efterlängtat. Jag kan le åt saker på ett sätt jag inte kunnat på ett tag, kan se det som är fint och skrattar oftare.

Jag inser också att jag inte på något vis är i hamn, men jag är gladare och det känns himla bra. Insidan är ljus. Kroppen och lederna, de tar vi en annan gång. 75% känns som ett klokt ett tag till.

Sen finns det en himla bra sak till, den mörkaste natten är bakom oss. Nu går vi mot ljusare tider! Ni vet, takdropp, solen som börjar värma igen, talgoxens kvitter...

Behöver jag säga att han gillar grönsaker, sockerärtor speciellt.

Jag hade idén, Anna-Lena knäppte bilden. Jag tror inte ni förstår hur bra jag tycker den är.

Luciatåg i kyrkan och vi hade nog med den busigaste tomten.

Vi har dejtat Anna-Lena nere vid sjön. Hon tycker att vi hjälpte henne med ljusinställningar, jag tycker att hon gjorde något fantastiskt för oss. Det finns mer, men idag bjuder jag på två.

Det smakar inte så bra nu, det är så i perioder. Det finns dock en sak som sedan i somras tar större och större plats på tallriken och som alltid funkar. GRÖNSAKER! Min tallriksmodell är typ mer än hälften grönsaker, en liten bit kött, fick äter jag icke, och sen lite potatis eller ris eller pasta.

Det är några år sen nu som Jonathan slog ut sin framtand. Kort därefter så halkade Jesper och slog i framtänderna och fick en rejäl fläskläpp.



Sen gick ett ett tag, kanske ett år. Jesper skulle hoppa från ett bord på fritids och bet ihop hårt och en liten flisa slogs ur en tand. Några dagar, före eller efter, det minns jag inte slog Jonathan i munnen igen och det blev tandläkarbesök. Blå runt framtänderna och de blev lite lösa.

Häromdagen var det dags igen. Först trillade Jesper på isen i skolan, slog i ögonbrynet fast han hade hjälm och han har nu en snygg blåtira. Samma rast så vurpade Jonathan med hjälm på isen och han har en stor bula i pannan.

Det är trångt i Mickes soffa om kvällen. Själv får jag då och då en katt på magen.

Det är något speciellt med oskärpa, det liksom lämnar lite åt fantasin.

Vi provade luvor inför luciatåget och det där var bara den han måste ha. Idag kör vi. Bjurtjärn kyrka kl 18.00.

Såg ett tips på nätet om att det är bättre för håret att sova med fläta än med utsläppt eller i tofs. Vad fasen tänkte jag och testade. Så mycket bättre, inget hår i ansiktet och det håller sig snällt där bak. Jag sover ofta med fläta numera.
<br>

Jesper har genomfört sin första gradering och det gick såklart bra! Älskade unge, jag är stolt över dig!



Jag vill bara tillägga att man fick ta bilder, jag kollade med en av ledarna.

Det är verkligen något där inne. Fem månader kvar!

Blaskväder, grått. Undra om det är idag man ska påbörja tittandet av Games of thrones...? Många har pratat om serien och jag har länge tänkt att jag vill se den.

Jag har varit på Loka Brunn vid två tillfällen. Jag tänker se till att ha varit där betydligt fler tillfällen. En plats att hitta ro på helt enkelt.

Igår var jag på julbord med facket, god mat, fina uppläggningar och en härlig blandning av vegetariskt och vanligt julbord.

När det gäller höger och vänster... Jag sätter alltid remsan åt höger om jag börjar tänka... Alltid!

I år blev det en pepparkakskyrka och Jonathan undrar när vi ska äta upp den.

Denna passar oss superbra ju. Barnen fick bygga sig själva och jag petade ihop mig och Micke. Koppel till Saffran var svårast...

Det är inte fullt förrän det trillar över kanten. En av nackdelarna med hästbollar är just att de är bollar och gärna rullar av.

Man borde vara lite mer som en humla, bara göra fast man kanske inte kan.

Undra om någon på bageriet var hungrig?