Livet ut
Ibland blir det påtagligt. Livet är inte förevigt.
En människa, kanske inte i min närhet, men en vän på distans, miste nyss någon hon älskar. Det gör ont att läsa hennes rader. Kloka, sorgsna, naturnära rader. De berör och jag orkar inte alltid läsa allt. Det gör ont.
Jag har tänkt så mycket på henne och hennes familj. Igår hördes vi på telefon. Det var skönt. Hon är okej. ❤️
Hur länge är livet ut? Vad vill jag fylla det med? Vilka vill jag fylls det med? En del vet jag, men jag hoppas det finns mer att upptäcka.
Jag vill vara med familj och vänner. Jag vill rida! Jag vill träna och använda kroppen. Jag vill åka ut till mina skär i Vänern. Sparka i mitt grus i stugan. Titta på stjärnor och norrsken. Njuta av sprakande sol i löv färgade av hösten. Hitta
första mjuka knopparna av vide och spana efter blåsipporna. Sjunga Den blomstertid och Adventstid kom i mitt ensamma hus. Och jag vill mycket, mycket mer… Tror det sammanfattas att leva! Jag är inte klar ännu, men jag räds heller inte döden.
Kommentarer
Trackback
