Marions blogg

I en tråd på Facebook som cirkulerar handlar det om funktionsnedsättningar. Jag måste bara säga att i min värld är ett funktionshinder ett hinder som.uppstår på grund av miljön. Att vara rullstolsburen är inte ett problem förrän man kommer till en trappa. Jag anses inte ha något funktionshinder, men går några år sen var jag på en fortbildning om döva och hörselskadade. Jag lunchade med ett gäng som kunde teckenspråk. Gissa vem som vad funktionsnedsatt då? M, som i Marion. Jag kan yttepytte lite... Räcker inte till nån konversation precis...

Idag är en av mina favoritdagar. Idag tar vi fram allt adventspyssel. Bättre än julafton tycker jag, nästan. I pr gick det dessutom fortare än jag brukar tycka för jag var helt inställd på att det var nästa helg. Men nä, idag packar vi in skolbarnen i bussar, åker till kyrkan och har adventssamling. Sen när skolan är slut åker vi hem och hämtar ner kartonger och börjar. Det ska bli sååå mysigt. En av mina bästa dagar.

Ni vet, vissa nätter så är det bara svårt att sova. Man vaknar flera gånger och att somna om tar tid. Igår natt var det då och i natt också. Fullmåne visst, det påverkar min sömn.

Det finns saker man bara måste acceptera, men aldrig kan förstå. Saffran, vår fina röda pälstofs, han har i perioder gått från mig på kvällspromenaden. Lagt svansen mellan benen och travat hem, låg som en tax. Han har kommit om jag ropat ibland, men oftast pipit hem, rädd och tryckt. jag har inte haft en susning om varför. Jag har tänkt, vridit och vänt, pratat med folk och tänkt mer. Provat olika saker men nä... Micke har inte sett skymten av detta beteende. Jag har sett det ofta, men bara på kvällspromme och när det är mörkt. Pannlampan var en fundering, den använder inte Micke. Nix pix, den var det inte... Vargdoft har jag också tänkt på men avfärdat. Jag har klurat på om jag gjort något men inte kommit på något alls... Märkligt och jag har tänkt så mycket.

Nu vet jag! Det är mina gula overall som han kopplar ihop något med. bara när det är mörkt ute, inte på dagen. Undra hur han tänker... Nu ligger den i alla fall som underlag på hans bädd. kanske kan det hjälpa om han sovit in sig på den...?

Bilden? Ja, om jag hade en av mina bästa bilder igår, då är det ta mig tusan en av de allra fulaste jag tagit idag.

Lätt en av de allra bästa bilder jag tagit.

Dagar som igår, fem minus ungefär, strålande sol och klarblå himmel, ett tunt täcke med snö och frostiga träd. Jag vill bara vara ute.

Igår var vi på.badhuset i vanlig ordning. Avslutning för denna terminen och ta mig tusan om.inte ungen lärde sig både att doppa huvudet och simma ryggsim. Fort gick det också. Duktiga unge!

Vi kollade av Ala igår. Åkte till ridhus med tömmar, träns och gjord. Jo men tjena... Som att flyga drake fast ned två snören, inte helt enkelt att kolla hälta i ett tempo där hon stundtals tryckte på, brallare iväg eller bara ökade... Miss Capriole skrev Fia som hjälpte mig kolla hälta. Jo, det ligger något i det. Älskade häst, jag vet inte vem som var gladast igår. Du som fick ösa på eller jag som har en prinsessa som inte haltar.

Få saker smakar så gott som en köpt kaffe i passagerarsätet. Det är en känsla av ledig, fri, på väg, mot något kul...

I macro ter sig nästan allt vackert.

Där sol möter skugga händer det härliga saker med ljuset.

Denna typ av himmel väcker jobbiga minnen. Jag intalade mig om och om igen art det är bara moln, det är bara moln. Det var inte bara moln, för de blev tjockare och tjockare ju närmre hem jag kom. Obehaget kröp i kroppen. Hur ser det ut hemma? Hästarna? Klarar vi vårt hus? Patriks hus? Vidrig känsla och ändå sa kompisen som jag ringde och undrade att jag lät som lugnet själv. Jag kom hem fortare än nån annan gång. Blåljus överallt, tomma ansikten, blickar som slocknat och allvarliga miner. Vi klarade oss. Hur tacksam jag är kan nog ingen ana. Just sn hör typen av himmel kommer det dröja innan jag kan se på utan att minnas.

Vi har en kamp, en kraftmätning och en strid! Hon vann första ronden, jag tänkte vinna andra. Jag vill att hon ska ha att plocka med hela dagen, hon vill ha allt på en gång. Jag byggde en fin slowfeedinglåda.

Hon monterade av taket som min mamma hade fixat. Nöjd som tusan!

Jag fick hjälp av mamma att fixa lite fler fästen. Snygga norskfärgade remmar. Det står 1-0 till Ala, men jag tänkte att det snart kunde vara 1-1. Andra ronden är igång.

Dukat bord, då ska det vara symmetriskt och snyggt. Jag har svårt för slarvig dukning. Dukar barnen brukar jag ställa rätt, när de inte ser... Jag trivs i bäst i symmetri och ordning.

Gegga, gegga, gegga! Gegga, gegga, gegga! Usch, usch, usch!

När det känns så, då får man byta fokus! 14 dagar kvar till advent! Woohoo! Glögg, lussekatter, tända ljus, mysa, adventskalender, börja julhandla, frost (törs man hoppas på det?), adeventspynta ute och inne... Så, nu kändes det bättre!

Gubben hade varit hemma på dagen det visste jag. Han avslöjade dock vad han hade hittat i skafferiet också. Lika mycket godisråtta som jag! Små spår av en godisråtta, fast på golvet! Busted!

Minns ni ringen av snusdosan som killarna, jo det var nog bara killar, hade på bakficken? Jag minns den och har insett att jag börjar få en liknande, fast ändå olik. Hörnet på telefonen sätter sina spår på mina brallor numera...

Mjölk från lokalt, bondeägt mejeri! Bäst!

Lagom.lätt med alla virvlar....

Jag tar med er på en promenad längs Memory Lane.

Första mötet.

6 månader, nyss hemkommen.

1 år och sex månader



2 år och sex månader lite drygt



3 år och sex månader

4 och ett halvt år.

5 och ett halvt, med föl vid sidan.

Här är vi nu, eller i somras i alla fall.

Det smakade lite vinter ute om morgonen för ett tag sen. Dimmigt, minusgrader och en känsla av svartvitt. Det blir liksom en annan lukt, en annan smak i luften. Det smakar vinter och jag längtar till advent. Vi hoppar över november va? Minusgrader och tjäle över natten tack.

Om de hade varit människor hade Ala varit en fräknig liten skitunge med en rufsig fläta och skrapsår på knäna. Hon hade haft skolväskan på sned och ett par jeans som var lappade på knäna. Hon hade haft attityd och gått sin egen väg, säkert spelat bort varenda kille i fotboll. Om Joar hade varit en människa hade han varit en principfast, godhjärtad, lite äldre medelålders man som jobbade på en bilverkstad. Han hade alltid hävdat att det var bättre förr och kunnat allt om gamla bilar och hur man kör dem, men ändå alltid kört för långsamt och efter äldre trafikregler. Han hade gillat kaffebröd. Han hade haft utflugna barn och bott i en villa i ett område där husen ser likadana ut. Han hade levt ett ganska lugnt liv och gått ut och dansat då och då med sin fru.

På personaltoan på skolan är ljuset inte så snällt, eller hur man ska skriva. Det var där jag såg mina första gråa hår. De har sedan dess blivit fler och fler. Det bästa är att jag faktiskt inte bryr mig ett sprätt om det. Jag är jag, grå hår eller inte! Like it or leave it!

Lycka är en snäll, trygg gul häst.

Tack hade hon nog sagt om hon kunnat prata. Jag säger väl var så god Trolla till ett halvt ton ny leksak att smyga i, gömma sig i och sova i.