Marions blogg

Jag blev visst inte den första som blev frisk, eller färdigväxt. 

Vår måste vara bland de härligaste känslorna man kan ha. I alla fall när himlen är blå, solen börjar värma och man vill aldrig gå in. 

Hästarna är på samma vis, lurviga med tjock päls.

Framåt våren åker pälsen av och under finns en snygg, slank häst man inte visste att man hade. Undra om det är samma under lurvtröjorna?

Det är inte ofta jag kan vara nöjd med att sitta stilla. Det är om solen skiner, med något att lyssna på och om jag inte har för många myror i brallan.

 

I helgen hände det.

 

 

Jag har på sistone i mina sociala medier fått upp en hel del hundar som hittats skadade och sedan följer en berättelse om hur man lagt ner tid, pengar och offrat deras lidande för att de ska bli bra. I vissa fall till ett, vad jag anser, odrägligt hundliv.

 

Vad är då ett bra hundliv? Jo, för mig är det ett liv utan smärta och med en rörlighet som gör att de kan röra sig fritt både på plan mark, inom- och utomhus och i terräng. Ett liv där de kan vara hundar, strosa runt i någons trädgård och följa med på promenader, gnaga på pinnar och skutta runt. Vet man från början att detta inte kommer kunna infrias, då ska man nog låta bli. Jag tror inte på rullstolar för hundars bakben, jag tror inte på att det är en drägligt hundliv. Ibland är att avliva en gest av kärlek som vi måste visa djur som inte är friska eller funktionella.

 

Visst är det fruktansvärt att se valpar som på bilden nedan, kanske har den blivit påkörd eller sparkad på.. Det svider i hela själen, men nä... Är bakbenen inte rörliga, då måste den där kärlekshandlingen till. Vem vet, de kanske aldrig kan komma till ett smärtfritt liv, hur ska vi veta det? Vad kostar vägen dit i lidande? 

Steget härfrån till människor är inte heller så långt. Vad är drägligt här? Vem ska avgöra det? Det här är inte lätt, oavsett det gäller djur eller människor. Jag vet inte jag...

 

 

 

 

Näpp, hundar ska vara hundar!

Premiär för utelunch i helgen och vilken helg. Så härligt väder. Micke och barnen grillade korv, jag värmde en paj. Så härligt. Det går ät rätt håll nu.

 

 

 

Lite sol på det, lagom hård grusväg och lite fågelkvitter.

Nya modet med lite korta byxor är inte för mig...

Tranorna är här. De kom i torsdag eftermiddag.

Fotot kommer från vår Peek. Om det stängs ner, kommer jag sakna min skola. 

Lite kaffe, en knäckemacka, gäspa någon gång till. Sen kör vi. 

Nu blev någonting lite övermäktigt och jag sänkte nivån, rejäl. Känslan nu, när beslutet är taget är gudomlig. 

Vårvåta grusvägar och dammsugaren går varm...

Ingredienser:

En Maria

Ett gym med tillhörande utrustning

En vattenflaska

Ett tjockt pannben.

Gör så här:

Se ut så här:

Att komma hem en fredag och solen skiner, det är skönt ute. Ta en promenad med hunden och konstatera att man hör koltrasten, hitta första blåsippan och veta att man är ledig i två dagar är rätt skönt.

 

 

Det finns ord på svenska som låter helt galna. Sjuttiosjätte Det låter som en felsägning.

 

Hela magiskt. 

Den mest kända bilden kanske är den med månarna som man plockar upp på eller ned från himmelen. Bestäm du. Den fanns som installation och Micke fick ta en bild. Om jag plockar upp eller ner? Upp såklart. 

Jag hittade en tjej som sydde mössor i tollartyg. Såklart jag köpte två.