Nytt i fönstret
Jag gillar inte att slänga saker, inte mat, inte prylar och det är för att det känns fel. Man slänger inte hela saker bara för att man är sugen på något nytt. Så är det bara.
Jag har i mitt köksfönster orkidéer. De trivs där och de flesta har många år på nacken. De som står där är nog runt fem år gamla och som de har blommat. Nu var det dock inte så roliga, jag har länge bromsat impulsen att köpa nya och byta mot, men att bara slänga känns inte okej.
Mamma kom som räddare i nöden och tog över de gamla. Glad blev hon nog också. Nu har jag inte bara nya blommor i köket utan rena fönster också.
Jonathan vill...
Micke hade visst köpt trisslotter, vi vann inget men vi fick något annat att le åt. Nämligen följande från Jonathan.
-Åh, har ni köpt lottor.
-Får jag också lotta?
Ny medicin
Igår sprutade jag för första gången nytt läkemedel. Jag har varit rätt skräpig i kroppen ett tag. Det gick sådär kan man väl säga. 2500 kr rakt in under skinnet bjöd på feber och ledvärk. Nu väntar telefonsamtal med läkaren, för utan att rådgjort med henne törs jag inte köra en vända till. Varningstexten är rätt tydlig och med ord som andningssvårigheter och kontakta läkare omedelbart så ska jag nog ta ett snack med henne.
Spåren idag är väl att man är lite matt i kroppen, stel och öm i muskler och leder. Nä, det där var nog inte för mig.
Sportlov!
Mer än välkommet och jag ska faktiskt göra det som faller mig in. Det och vila!
Världens bästa
Jag har världens bästa ungar. Jag har världens bästa jobb. Det där kan inte vara en slump.
Bakom det här står såklart världens bästa mamma. Världens bästa lärare. Japp, så är det.
Men... Jag har verkligen inte världens bästa kropp. Fy vad less jag är på den nu.
Arlaloppet!
Genomfört med bravur! Två ungar, två medaljer! Stolt mamma.
Klockan är två...
Jodå, de har klocka i magen och den går nästan alltid rätt. Ibland går den före.
Så här ser det ut när jag slutar och är hemma till kl 14.
Jag är dyr
Det kostar att vara frisk, men troligen ännu mer att vara sjuk.
Jag ÄR en hästtjej
Söndagspromenad med Saffran. Gick från Kapurja och ut till Picasso. Bra med koppelpromenad för en bonnhunn. Halvvägs ut i motvinden upptäckte jag det. Jag ÄR en hästtjej och hade kopplet i tygelfattning. Undra om jag sa stanna eller ptro...
Lilla hjärtat
Jag är fast!
Man vet att man är fast när man googlar "voltvända" och ägnar en del av fredagskvällen åt att kolla klipp och i huvudet dela isär vändningen i bitar man kan öva på vår för sig.
Hur svårt är det tro?
Bubblor
De frös inte, men roligt var det ändå.
Färger?
Vad det är för färg på min hund? Saffran är torrt gräs- och snöfärgad.
Han skulle möjligen kunna beskrivas som höstlövsfärgad också...
Borttappad...
Jag hade bestämt tappat bort sugen att vara ute, ute, ute! Jag tror att jag hittat det igen. 24 grader varmt eller 24 grader kallt, allt däremellan och lite till.
Ha en bra alla hjärtans da´!
Är det fint väder är man ute!
Världens sötaste sak
När hundar gnager ben så rör det sig på hjässan på dem. Det liksom guppar när tuggmusklerna jobbar och det är såååå sött!
Uppladdning.
Arlaloppet och båda ungarna ska åka. Jonathan har laddat upp.
Tidig morgon
Frisyrcheck tidig morgon. Det är bra mycket längre än jag upplever det.
Man blir bara så glad
Jonathan har haft lite läxa med sig från skolan. Nu sist var det att fundera på vad en bilderbok kunde handla om genom att titta på omslaget och bilderna. Han funderade och jag skrev hans svar. Sen var han ju nyfiken och Jesper läste den för honom. Det är mammas pojkar det!
Grannarna
Vi har grannar som hörs om kvällen. Ibland nära, ibland längre bort.
Kattuggla, trevliga grannar.
Bästa ungen
Han fixar frukostjuicen, dukar bordet, hjälper till att plocka ur diskmaskinen, skiva gurkan och fixa hundmat.
Den ungen
På badhuset i fredags simmade jag medan Jonathan var på simskola. Jag fick vatten i ena örat och vi pratade om det i omklädningsrummet. Jonathan berättade att det inte kommer gå bort förrän jag dör för det sitter i skelettet. Sen kom han på att man kunde gå bort om nån hade en glittrande pinne av silver.
Varifrån kommer allt tro?
Skapa en vana
Det tar ett tag att skapa en vana, skapa ett behov. Jag har numera två. Simma, jag mår inte helt bra om det dröjer för länge.
En annan är Plackers, numera ett måste när man duschar och balsamet sitter i. Bra vanor båda två.
Jag behöver mer tid
Torsdagar är vår tidsvurpa. Jag vill gärna simma på torsdagar, jag har ju gjort det ett tag. Nu, sedan Jesper klev upp en färg på sitt karatebälte så har han träning två dagar i veckan, torsdag är en av dem. Han ska slå och sparka mellan 17-18. Jag slutar 16, hemma kvart över. Jonathan ska vara i säng tills 19, annars orkar han inte med sina dagar. Mat, det ska man ju hinna däremellan. Jag får inte ihop ekvationen... Jag vill lägga till en timme på torsdagar. Var ansöker man om sånt?
Berg och dalbana
Det märks att man har en tung ryggsäck. Livet är inte grått, inte alls så grått som förut, men det är mer som en berg och dalbana nu. Det krävs ganska lite för att man ska känns sig låg och trött. Sen kommer en topp och livet känns bra, soligt och lätt. Just när man känner igen livet som det brukar vara, börjar känna sig lite hemma och som vanligt, ja men då kommer en dal igen. En jäkla skitgrej kan det vara som bjuder på den där dippen också... Fast det är bra mycket bättre med berg och dalbana är grå sörja. Just den här delen av mitt "nya" liv och mitt nya jag är jag inte alls så himla förthust i.
Bilden, den har jag helt lagligt knyckt på Pixabay. Bra ställe!
Ny visuell karta
På vägen in mot Kristinehamn har de byggt vindkraftverk. Ganska många och om och om igen blir jag lika överraskad när de lite kaxigt sträcker sig över skogen. På hemvägen är det ofta mörkt och då är den de nya lamporna i toppen på kraftverken som gör att det inte ser ut som vanligt. När blir ovanligt vanligt tro?
Ny halm i hagen
Jag vet vem som står på huvudet i den nya rullen.
