Söndag

Söndag förmiddag är ganska lugn för vår del. I helgen sken solen och då får man nyttja den. På med gjord och ut med hund, häst och familj. Underbart, men lite kallt.
 
 

Hon och jag

Det är hon och jag, det är min häst och jag är hennes människa. Hon hade nog säkert sovit sked med mig och det hade varit ett alternativ, eller krupit ner i min ficka och följt mig var jag än går.
 
 
 
 

Jesper, kom hit.

När TVn hänger sig, har fel inställning eller om man bara inte vet. Då kallar man in Jesper. Det är nog ett säkert tecken på att jag börjar bli gammal. Säkrare än de grå håren och behovet av linser när jag läser...
 
 

Vi närmar oss

Kasper fäller underullen och vi samlar den. Den ska om ett tag ut och erbjudas alla vårfåglar. Vi får väl se om jag hjälper bra till att bädda. I fjol kastade ju blåmesen ut allt jag la in. Underkänt alltså.
 
 

Att vara rädd

När jag var liten tyckte jag verkligen inte om tandläkaren. Det grundade sig i en upplevelse man inte bjuder barn och unga på numera.
 
Jag gillar det inte nu heller även om rädd kanske är att ta i. Man har ju numera makten över sitt eget liv. Kan välja och välja bort. Jag väljer gärna bort att laga tänder, allt annat går bra. Mest för att jag gör det större än vad det är. Det går ju bra, jag har ju till och med rotfyllt en tand. Det gick det med. Känslan är alltid "var det inte värre" efteråt. Varför kan man inte få ha den innan? Vad mycket enklare det hade varit då.
 
 

Minus och regn

Jag är så glad över fyrhjulsdrivet när det kommer en decimeter snö och efter det regn när det fortfarande inte är plusgrader.
 
Tiggan och jag tuffade lugnt och säkert hem.
 
 

Tre bra saker

Ett halvår och det hände så mycket. Världens härligaste, gladaste, bästaste Pernilla hände som jag kan skratta galet med, så där urspårat, kramp-i-magen-skratta.
 
Världens underbaraste, härligaste, bästaste Susanne hände. Så otippat och så rätt. Hon ramlade in i mitt liv bara sådär. Tjoff! Eller borde jag skriva POOF!? Om visar att jag kan mer än jag törs med ett leende. Jag ler jag med.
 
Vegetariskt, det var ett bra beslut. Jag mår så bra, av alla tre. 
 
 

Det är långt nu

Jag tror inte jag haft så hår sedan jag varit liten. Vi får väl se vad jag hittar på, om jag hittar på något. Vad ska jag hitta på i så fall, klippa lugg? Lite mer volym? Några slingor?
 
Jag gillar att kunna sätta upp det på lite olika sätt. Jag gillar inte att det ofta blir lite väl platt... Hm... 
 
 

Årets första...

Jag älskar dem. Just de, de som vara finnsnpå Maxi i Kristinehamn. Inga andra är lika goda.
 
Undra om detta är vårtecken nummervtvå? 
 
 

Först ut

Jag gillar alla tecken på att vi går mot vår. Joar bjuder på det första. Nu släpper vinterpälsen som ett bevis på att dagarna är längre och ljuset återvänder. 
 
 

Den där ungen

Vi pratar mycket i bilen på väg till skolan. Frågor som dyker upp om allt mellan himmel och jord och ibland bortom det också.
 
Nu senast frågade Jonathan hur fåglar kunde sitta på elstaketet utan att få en stöt och jag förklarade om volt och ampere, om jord och laddning. Vi pratade gummistövlar och hästskor av järn.
 
Jesper hakar på och förklarar hur klotblixtar uppstår. Texten nedanför är hans egen, han har skrivit den och han förklarar hur klotblixtar uppstår. 
 
"I marken finns negativ energi och i himlen finns positiv energi och när den negativa energin vill upp till den positiva då om den inte når upp så bildas en klotblixt."
 
När jag stolt som en tupp frågade hur han visste det, svarade han lite finurligt:
 
-Mamma, du vet jag spelar intebara platta när jag är ensam hemma. Jag läser också.
 
 

Det går bra nu...

Jag har ju provat linser i snart en vecka nu. Av dagarna fram till nu har jag jobbat fem. En av dem fick Micke komma med linsvätska och burk, det var tvunget att ta ut dem. En annan dag satte jag i linserna och hade med burk och vätska till skolan, så jag kunde ta ur dem efter halva dagen. I onsdsgs jobbade jag tredje dagen och då glömde jag både burk och linser på skolan. Igår och i förrgår glömde jag burk och vätska på skolan.  Förstår ni nu att glasögon skulle bli svårt...
 
 
 
 

Det kommer att komma en dag...

Jag gillar knappgylf i jeans. Brpp... Så enkelt, ett ryck bara. Sen, nästa dag har man blixtlås. Verkligen inte Brpp... Jag kommer rycka sönder ett par jeans en vacker dag. Inte med flit, bara för att det går på vana.
 
 

Lätt som en plätt

Jag behövde mer motstånd. Jag fick paddlat i julklapp. Jäklar vad bra de var. Fort gick det och trött blev jag. Skön känsla när det blir både lättare och tuffare på samma gång.
 
 

Vi har hittat knappen

På väg hem från skolan hittade Jonathan knappen med stort K. TP, det måste ju betyda TelePortering. Nu funderar vi bara på om, vi ska våga prova den.
 
 

RSS 2.0