Det var då…
Det var nog då det startade. Växtvärken.
Numera känner jag inte av den så tydligt, eller så är det en del av vardagen. Något jag vant mig vid? Ibland är det tydligare, när det blåser är det nog tydligast. Stelt och ömt.
Väderomslag känns också, fast bara när vädret försämras. Kyla är ingen höjdare.
Väderomslag känns också, fast bara när vädret försämras. Kyla är ingen höjdare.
Oavsett, jag kommer ha det med mig resten av livet. Det är hanterbart, inget man dör av och jag tycker nog som vanligt att glaset är halvfullt.

Kommentarer
Trackback