Marions blogg

Sen var det de där drömmarna. Jag drömmer så mycket nu. I natt var jag på en kursgård. Figge, som har torpet en kort bit från oss ägde det tror jag. Han jobbade i alla fall där. 

Jag skulle dit med något barn och hennes ponny. Det var svårt att hitta när man väl kom dit. Ett virrvarr av stor röda lador man åkte mellan. Stora, röda byggnader med vägar mellan och runt. Man såg inte över. Känslan av en labyrint för bil och släp var påtaglig men utan överblick var det svårt och jag blev frustrerad över att inte lösa det. 

Tillsist kom vi fram till boningshuset. Stort och vitt, inbäddad av lövträd och med en stor gräsmatta där Figge satt på en filt med människor i ring. Jag kände att vi störde när vi kom även om han inte alls verkade känna så.