12 år

I tolv år har jag levt med min diagnos. Min växtvärk. 

Numera märks den inte så mycket. Jag känner av den ibland och det är hanterbart med en Alvedon men oftast struntar jag i den. Det går ändå.

Jag minns dock tiden det inte var så. Då var det inte så kul. Allt gjorde ont och jag kunde inte sätta på min bilbälte eller skära falukorv med kniv och gaffel. Handlederna var värst.

Jobba gick sådär och jag var hemma rätt länge. Sen började vi smått och perioden när det växlade mellan 75% och 100 % var ganska lång. Så lång att Försäkringskassan ringde upp erbjöd det som vanligt kallas sjukpension. Jag tackade nej! 

Jag vet fortfarande inte riktigt hur allt hänger ihop men att leva som vegetarian har helt klart hjälpt. Jag kan fuska lite med kyckling på knäckemackan, ibland går det, ibland känner jag av det. 

(null)


Blåsigt och kallt väder påverkar tydligt. Jag minns min mormor som också hade "växtvärk" och hur hon kunde förutspå lågtryck med hjälp av känslan i kroppen. 

Jag kommer få leva med detta livet ut och det gör mig inget just nu. Det funkar och de flesta märker eller tänker nog inte på att det är som det är. Kanske är jag duktig på att dölja det också. 

(null)

Livet är rätt härligt, växtvärk eller inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0