En resa utan like

Det kan ha varit 26 december 2018 jag gjorde mitt första pass på Fabriken. 

Combat och träningsvärken efteråt var inte att leka med och jag minns att jag hade noll koll och timmen kändes jävligt lång. 

Numera är Combat ett lätt pass. Kul men noll koll, det står nog till viss del kvar. Jädrar vad fel jag gör och vad det hör till.

Jag har plattare mage än på länge, mår så mycket bättre. Energin är på topp och jag är stark.

När jag skulle bli polis för längesedan minns jag att bänkpress med bara stången var astungt. Idag är stången lätt och jag får plocka på vikt direkt.

Vilken resa! Ångrar inte ett ögonblick. Så mycket skratt och så mycket svett! Jag har inte älskar alla stunder men de allra flesta har varit sjukt roliga.

Minns mer än väl den för jäkla höger/vänster- låten i uppvärmningen! 
Minns blå M&M och hur man inte bör äta dem under passet.
Minns hur assultbiken gav, och till viss del ger, blodsmak och illamående. 
Vet hur svett kan svida enormt i ögonen. 
Minns hur han sa: Kolla din handske och känslan när hans svett-avtryck satt där. Träff! 
Vet mer än väl glädjen i step! 
Minns juldagen med ett Cross-pass. Fem burpees varannan minut och 100 kalorier och cykel, rodd och skiier. Hua! 
Minns känslan när man hamnar på golvet efter ett Cross-pass. Helt slut! 
Vet mer än väl känslan av att inte ha tränat på ett tag.
Vet hur det känns när man äntligen sätter en teknik. 

Nu fattar jag inte hur jag kunde leva utan det! Vilken resa det varit och är. Jag vill aldrig att den ska sluta. Jag mår så mycket bättre av detta än jag kunde föreställa mig.

(null)








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0