Jagar jag min flyende ungdom?

Det är i alla fall vad min pappa säga. Jag provade att springa en sväng. Närmare bestämt lilla svängen. 

Det var ingen flyende ungdom jag jagade. Det var endorfiner. Lite kul också att det faktiskt  gick bättre än jag trodde. Jag spring, läs joggade, bortsett från någon kort gå-paus, hela rundan. 

Inget toppresultat men det kanske finns anledning att slå framöver?

(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0