Min tur…

Jaha, nu var det min tur. Ganska väntat. 

Igår när jag satte mig i min kalla bil för att åka hem frös jag såklart, det gör jag jämt. Detta var dock på ett annat sätt. Jag vet ju hur läget på skolan varit och Micke har testat positivt. 

Frysandet gick inte över och nog var jag lite öm i leder och muskler. Senare på kvällen tog jag ett snabbtest. Det visade yttepyttelitet streck på positivt. 

Jag mår rätt okej ändå med Alvedon i kroppen. Det är som en influensa ungefär. Feber, men inte så hög. Öm i musklerna och leder och förkyld. 

(null)


Nu skulle ju Sneis hämtas på lördag men problem är till för att lösas och jodå. Fia, världens bästa Fia, kommer och fixar. Underbara människa. 

Lite kul är att Eleonors syster köpte häst av Fia för några år sedan. Vilket sammanträffande. 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0