Marions blogg

Nu ligger jag solen och lyssnar på Sommarpratare. Jag betar av dem, väljer ut både tillfälle och person. Just nu Denise Rudberg. Funderar på om man fick ett sommarprat, vad skulle det handla om?

Jag tror det skulle handla om mitt jobb. Några punkter att utgå från som alla tror saker om och har åsikter som som är alltför ofta fel.

1. Ni lärare har ju lov! 

Ja, men vi har precis som alla andra fem veckors semester. Resten är faktiskt inarbetad tid. Vår arbetsvecka är 45 timmar och betald övertid har jag aldrig någonsin fått. Vi styr vår egen tid och förutom någon enstaka så tror jag att de flesta jobbar mer än 45 timmar i veckan. Periodvis rätt mycket mer. 

2. Det borde skolan ta ansvar för!

Så många lastar över föräldraansvar på skolan. Många ungar har jag mött som inte ätit frukost, som kom i säng alltför sent. Det kan jag omöjligt påverka, men det påverkar min och elevens dag i stor utsträckning. Hur ska man kunna ta till sig kunskap om magen är tom och man sovit för lite?

Sen finns det saker som jag personligen tycker är ansvar för föräldrar, klockan, knyta skor, äta med kniv och gaffel och simma är exempel på det. Jag kan underhålla det, men att lära in från grunden är svårt med det pressade schema som är.

3. Skolan måste göra något.

Ofta i sociala medier hängs skola och lärare ut som om de inte gör något. Sällan är fallet så, men i min yrkesroll med de etiska förhållningsregler kan vare sig jag eller skolan möta påhopp, åsikter och antaganden där. Vi kan heller inte diskutera och förklara arbete som gjorts, görs eller planeras. Ofta blir det också en person som hängs ut, fast flera är ansvariga tillsammans. Ingen av oss kan heller svara på det, förklara vad som brast, men en står liksom i mål.

Många gånger finns ett mycket hårt arbete, ett genomtänkt arbete och många olika försök för att hitta lösningar. Det är många elever jag vaknat på natten och tänkt på. Många är de jag ägnat timmar åt att försöka hitta rätt nycklar till. Känt hopplöshet över att mina verktyg är slut, att jag borde orka, kunna göra lite till.

Då känns det rätt hopplöst när man blir uthängd och diskussionerna blir ensidiga. När man måste vara tyst när insidan skriker.

Det är de stunderna jag funderar på att bli marinbiolog. 

4. Sen är det de underbara tillfällena som slår allt. De när man kan se, nu! Precis just nu hände någonting inuti den här eleven. Den förstod! Jaha, och ett brett leende. Eller de stunder när man vet att man gjorde skillnad för någon, på ett stort eller litet plan. De kan man leva på.

Tack alla som varit under mina vingar. Ibland har jag räckt till, ganska ofta faktiskt. Ibland har jag inte räckt. De jag inte räckt för kommer jag aldrig glömma. Inte de andra heller, men det är en helt annan känsla.

Om jag någonsin ska sommarprata, då blir det för att visa vad läraryrket är och allt som ingår.