Marions blogg

Min vardag i text och bilder.

Blodgivare

När Jesper och Jonathan föddes förlorade jag rätt mycket blod, speciellt med i samband Jesper. 

Jag lämnade blod under en period. Då funderade jag inte så mycket på det. Det kändes bra att göra, men inte mer än så. 

Numera får jag inte lämna, egentligen av flera skäl.  Om du tillhör den delen av befolkningen som kan, vill och får, lämna blod! Det är viktigt och otroligt betydelsefullt. 

Nu när jag inte får kan jag känna att det är synd. Jag hade gärna fortsatt.

Det är dessutom enkelt. Man blir uppkopplad med en kanyl i armvecket och sen ligger man får. Man får ofta en macka och något att dricka. Blodet hamnar i en påse och den omhändertas. Sen kopplas man loss och åker vidare. Enkelt, otroligt stickvan personal man är ompysslad och omhändertagen under tiden. 

Håller med om att det är viktigt och att det är enkelt. Är blodgivare sedan många år, och glad att jag kan. Tycker dock att de kunde bjuda till lite mer än att ge äcklig saft eller juice och förpackade knäckemackor. Man känner sig mindre viktig än jag tänker att det är. Jag gör det inte för ersättningen eller fikat. Men kanske kunde de erbjuda något lite extra, t.ex. en hälsokoll som är lite mer än blodtryck och hb.