Tid att minnas del 1
Farmor och farfar. Jag minns lådan i köket där jag fick ha 'mina' saker. Klippdockorna hon sparade från Allers och Året runt. Där fanns alltid en liten överraskning när man kom.
Jag minns plastmuggen med en livboj och en sjömanspojke på som han plockade full av smultron.
Jag minns hur hon försökte se arg och sträng ut, men alltid misslyckades. Nu blir jag ond på dig sa hon.
Jag minns farfars Tulo. Han åt dem jämt och de hade han i en liten tablettask. Jag minns hur han alltid åt äpple i bitar som han skar med kniv.
Jag minns farmors hålkakor med smör, alldeles ljumna. Allt hon bakade, oj så gott. Hon bakade mycket och avancerade kakor och bakverk. Biskvierna...
Jag minns hur hon var livrädd för möss. Hon vände alltid upp och ner på stövlarna. Brorsan gömde vid något tillfälle något mus-liknande i hennes stövel.
Pannkakor, jag tycker inte om det idag men hennes kan jag minnas och sakna. De var så frasiga i kanterna.
Jag minns farfars bod på Djurgårdsvägen. Det luktade så speciellt där och det fanns så mycket spännande saker.
Jag minns äpplen, omsorgsfullt lindade i tidningspapper. Man fick inte plocka de lite omogna från trädet. Fast jag har alltid tyckt mest om lite lätt omogna, hårda äpplen.
Jag minns att när man sov över där lystes väggen i sovrummet upp av bilarna som åkte nedför Djurgårdsvägen.
Jag minns mycket från sommarstugan. För bodde vi ihop två familjer på sommaren. Det fanns alltid någon som hade tid då. Spela ett spel eller prata och leka lite.
I helgen tände vi ljus hos dem. Jag berättade lite för barnen om hur de var och att det var morfars föräldrar.
Kommentarer
Trackback
