Mellan vänner
Jag har tappat några nära vänner på sistone och påbörjat en del nya vänskaper som jag kommit olika långt med. En del är i början av vad jag hoppas blir långt, hållbart och nära. Någon på god väg att bli en av de närmaste. Någon är numera ganska nära.
Det där med vänner är inte helt enkelt. Att som vuxen byta vänner är svårt tycker jag. Man mister någon man tycker om, trivs med men av olika anledningar kommer i från. Jag saknar ofta de jag "tappat" en ganska lång period efteråt. Tänker på dem, undrar hur de har det, saknar förtroliga djupa samtal. Saknar skratten, det man delat och hur telefonen inte visar "rätt" namn när det ringer. Saknar att inte kunna ringa eller saknar att behöva välja bort att ringa.
Glappet mellan gamla, självklara vänskaper och nya som inte blivit så riktigt ännu och kanske inte heller blir så är stort och gapar mörkt och lite ensamt mot mig. Man är inte alltid så stor fast man är vuxen och trygg i grunden.
Det är väl bara att ta nya tag antar jag och till alla nya, jag är otroligt glad att ni finns där och jag hoppas på att vi tillsammans kan bygga något varmt, förtroligt med många skratt. Jag är glad att ni klivit in i mitt liv.
Till de gamla jag lämnat eller som valt att lämna, jag saknar er men förstår varför det blev om det blev.
Bild från Pixabay
Kommentarer
Trackback
