När man dör om och om igen
Söndagen blev lite spännande när grannen hittar ett vargslaget älgkadaver 15 meter från vår sommarhage. 100 meter från vårt hus och föl i hagen snart... Känns lite som nja... Nej tack!
Foto: Carina Persson
Sen blev det fullt fart, markägaren, polisen och jaktlaget kontaktades. Länsstyrelsens rovdjursenhet. Hunden? Koppel på nu och ett tag framöver alltid! Hästarna? Hur gör vi med dem? Lite småpanik innan man kommer tills sans. Den lär ju varit här innan, vargen, så det går nog bra nu med. Vi bor ju i kanten av ett revir och vi har haft kontakt med varg invan. Det de nligt är ovanligt att varg tar hästar i en hage om det inte är gamla, av liten ras eller sjuka eller föl. Tips om en eltråd på 30 cm höjd och det fixar jag den första veckan Ala och ungen går i egen hage. Sen är det tre vuxna hästar och Joar är klok flockledare och han har visat tydligt vad han tycker om hundar innan.
Jag fick också klart för mig att det högst troligt är en tik med två årsvalpar vi har i vårt revir. Hanen saknas visst sedan en tid.
Ala ska inte föla ännu och hon har hittills fölat inne på natten och det var planen nu med, Vi vet ju att det finns varg.
Det vore kul med åtelkamera skrev någon. Bra idé, vi har ju en. Ringa markägaren, få tillstånd och upp med kameran. Första natten kunde vi inte se några bilder, minneskortet hängde sig.
Vi kan väl se av konversationen nedan att vi kommer få bilder andra gången. Jag bara dör, om och om igen! Och sen igen! Och nu dog jag igen.
Kommentarer
Trackback
