Det var längesedan vi sågs
Träningsvärk av den där rejäla sorten har jag inte haft på riktigt länge. Jag har väl inte vågat, lite rädd var det skulle starta i en kropp som inte fullt ut samarbetar. Idag har jag det. Räcket i trappan är värdefullt av andra anledningar än av reumaömma fötter, skulderpartiet är ömt men inte av stela, stressmuskler, jag känner av armar även om de inte är i närheten av benen, framsida lår är värst. Jag hade nog längtat efter en riktigt ordentlig träningsvärk, för det var verkligen längesedan. Idag uppskattar jag den nog mest när jag sitter stilla.
Combat hette det och det var en gosig träningsform där svetten rann och kroppen fick ta i. Jag gillade det. Jag ska göra om det.
Vi får väl se hur mycket av Combat som ryms i livet framöver, hemma är och förblir vatten.
Kommentarer
Trackback
