Marions blogg

Min vardag i text och bilder.

Min skatt, min prinsessa!

Matte är en fegis, som bangar ur när prinsessan blir tonåring, går emot och vinglar. Matte tappar självförtroendet och saknar ridmuskler, känner sig rätt kass på sin prinsessa. Inget funkar och marre fegar... Är det tänder? Trots? Mitt fel? Klart det är mitt fel! Eller...?

 

Matte får tips om att tömköra och där fanns hon. Under tömkörningsgjorden och det blå schabraket. Den guldgula, fina, lilla hästen. Den som frustar, är pigg på ett lagom vis, jobbar, undrar, rättar sig, tuggar, söker form, den som vill göra som matte vill. Underbara gula, du lyser upp mitt liv.

 

 

Bäst av allt med idag var kanske inte bara det, utan också att jag faktiskt kan tömköra henne även om inte pappa är hemma. Bästa ungarna leker en stund själva ute och jag leker med Ala.

Tonåringar är pest!! För att i nästa sekund glimta till och vara den där underbara, fina som man vet finns långt därinne. Enya har haft världens trotsperiod nu ett tag, men förra helgen red vi tvådagarsclinic och fick hjälp. Och se på f-n! På söndagen kom den riktiga stjärnan fram, bättre än nånsin!

Så bara härda ut, guldklimpen behöver bara lite tid och puts för att växa i kostymen sen är hon tillbaka igen :)