Ett stygn av saknad

Det händer inte så ofta längre, så klart saknar jag honom men inte på samma hopplösa vis.
 
Då och då händer det dock, som när jag får syn på hans halsband som hänger på kroken i hallen. Det blir inte som vanligt igen.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0