När vi är osams

Vi blir osams ibland här hemma, som i alla familjer.
 
Jag skrev till en rad att jag älskar Jonathan på en teckning han börjat på till mig, som en överrraskning. Jag fick svar.
 
 
Efter ett tag fick jag ett nytt meddelande som kom singlande nedför trappan.
 
 
Undebara unge! Det gäller som mamma att hålla i, stå kvar är det blåser och älska dem lika mycket före som efter stormen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0