Marions blogg

Människan är en märklig varelse. Man tycker sig kunna en del saker, vara bra på det och trygg i det och sen när allt ställs på sin spets så var det kanske inte så... Det man såg som så rätt var det eller så var det inte det. 

 

Det sköna då är ändå att man när det bränner till har en Maria att luta sig emot. En Maria som står där trygg, lyssnar in, tänker med mig, vänder och vrider på saker, försöker se hela bilden, inte bara det jag ser. En Maria som kan säga stopp när det behövs, se ser tydligare och ärligare än jag kan och som kan bolla med mig på ett sätt som gör att man ser fler vinklar, ser fler dimensioner, ser vad som är min bit att ta ansvar för och vad som inte är min bit.

 

Utan henne hade jag inte varit där jag är idag, inte varit den jag är idag. Alla borde ha en Maria, både för sin egen skull och för andra man har runt omkring, för deras skull också.

 

Vi kan prata om så mycket, om oss, om andra, om jobb, om hästar, om människor och livet. Jag tror att det genom åren inte finns något vi inte pratat om. Hon känner mig inifrån och ut, hon respekerar mig för den jag är och jag henne. Vi är båda måna om att utvecklas tillsammans, att på ett ärligt sätt prata om svåra saker mellan oss och svåra saker vi möter med andra. 

 

Sist vi pratade kom vi gemensamt till att vi både arbetar för att vidareutveckla det vi har, gemensamt. Vi möts alltid i att vi vill förstå, vill hjälpa till och vill finnas till och vår vänskap blir nog lite djupare, lite starkare och lite tydligare för varje gång vi pratat så där. 

 

Alla borde ha en Maria.