Domedagen

Igår var vi iväg på återbesök med Alas hälta. Förra gången åkte jag hem med en klump i magen och en pålagrad häst som egentligen skulle haft framtiden för sig. Då kändes det mer som om hon hade framtiden bakom sig och slakthuset framför sig.

Nu var det återsök och vi började med att springa på raka spår. Jag höll andan och sprang, kollade inte bakåt utan bad en tyst bön och vågade inte fråga. Sen ut på böjda spår i båda varven, vänster varv först och nja... En liten hälta kunde jag ana. sen bytte vi varva och samma här, nja, en lite hälta kunde jag se. Håkan, veterinären såg nöjd ut när han kunde berätta vad jag också sett. Det ser bättre ut. Bitvis under varvet var hon faktiskt inte ens halt.

In och kuta efter böjprov och jo, en lite reaktion fanns men inget större alls. Sen röntgen med en trött, lite drogad pålla. Det är faktiskt lite läskigt vad trötta de blir. Jag hade bett om bilder på båda bak för att se om man kunde ana något ärftligt. Samma här, härliga svar där det inte syntes någon mer påväxt, och vänster bak var helt ren och fin. Vi får ta föl, vi för genomföra ett kört bruksprov och jag får ha henne som promenadhäst i skogen. Rida ungefär som man rider en unghäst, korta, lugna pass där man kliver av och går bitvis om man vill ta sig lite längre. Några dagar i veckan om hon inte är tung och dräktig. vet ni, det är jävligt soligt på min insida!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0