När det tar slut

Igår begravdes en fin människa. Jag gick inte, jag går inte på begravningar av flera olika anledningar. Det är en annan sak, en annan historia, en annan gång. Tyck vad du vill om det, men jag går inte.

Han var en av de gladaste jag nånsin känt, alltid glad. Alltid glad, alltid ett leende över, alltid en räv bakom örat, alltid tid. Han busade med alla barn, gav av sin tid till människor som behövde den,fanns alltid där.

Jag hoppas han togs härifrån för han behövdes någon annanstans. Livet här kommer bli fattigare utan honom. Jag kommer antagligen inte märka så mycket av det, vi sågs inte så ofta. Jag kommer att gå förbi och säga hej med en blomma om några veckor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0