Kameran ja...

Det var rätt längesen jag höll i kameran nu, skapade bilder. Det har inte funnits plats för det. Igår, på kvällspromenaden var det helt magiskt ljus. Hela himlen var rosa och allt hade en mjuk rosa ton. Jag fick helt enkelt jogga hem och hämta kameran. Där och då, genom det lilla fönstret kände jag mig både hemma och att jag saknat det.

Här är det magiska ljuset. Ett rosa skimmer över hela Wiviken. Underbart är kort dock, det varade tio minuter innan solen sänkte sig ner under horisonten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0