Att sakna...

Det börjar kännas tomt. Hon är dock färdig, har slagit i från efter några betäckningar. Nu ska vi bara vänta in ett positivt ultraljud. Sen så, måtte sjutton dagar gå fort. Jag saknar henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0