Omtanke på distans

Igår när jag kom hem från jobbet, rätt trött, fanns det ett vadderat kuvert i trappen som mamma och pappa tagit in (tror jag), eller var det Eva?

Jag väntar inget på Posten så öppnade lite ni vet, förutsättningslöst. Allra finaste Lisa på Västkusten, som jag inte ens träffat på riktigt, hade tänkt på mig och Ala. Jag blev både varm och rörd. Så himla fint gjort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0