Jag är den vidrigaste...

När det är tävling är jag vidrig. Jag bara SKA vinna. Läggmatch finns inte. Never ever! Jag har genom åren tacklat in ungar i ribbstolar för att sen göra mål, spelat brännboll på liv och död höggravid. Grinat av förlustfrustration, slagit barn i spel där man borde låtit dem vinna. Nu är det stegräkning... Mot Micke. Han flinar lite när jag studsar upp och vägrar gå kvällskiss med honom. Jag går ensam. Hemsk är jag. Hade jag orkat och hunnit 10 000 steg om dagen hade jag varit glad, men vardagar är det ett att slå Micke och två att komma över 5000 steg som är målet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0