Marions blogg

Jag lutar mig lite bakåt och andas. Det bär, det går. Jag har klarar detta, jag kan. Jag lutar mig bakåt och andas. Jag är lite darrig, en följd av att det inte funkar så bra att äta och jag är ganska trött, en följd av att det inte går så bra att sova. Jag är tacksam för det nät av vänner, kollegor och släkt jag har runt om mig. En lite paus, andas lite. Det bär, det går, faktiskt, fast på lite darrigare ben och lite tröttare än vanligt. Tack alla fina därute som har brytt sig om. Det betyder mycket.