Hundar i mitt liv...
Jag var nog inte så gammal när jag började skriva "en golden retrievervalp" på önskelistorna till min farmor. Till mamma och pappa var det ingen idé att skriva det, det visste jag.
Jag växte upp med farmor och farfars hund, Sita. En släthårig foxterier, snäll som tusan. 
När jag blev lite äldre så började jag låna en hund att gå promenader med. En äldre goldenherre. Castor hette han, en riktig gentleman.
Jag hade nog inte bott hemifrån värst länge när jag åkte och köpte en egen hund. En bordercolliemix, Sebastian. Han fanns med mig från han var valp tills jag fick ta bort honom. Jag minns fortfarande hur min pappa reagerade och det var inte med glädje. Annat blev det efter ett tag, de där två kom allt rätt bra överrens. Jag och Sebastian startade tillsammans min resa inom Svenska brukshundklubben. Tillsammans med honom tävlade jag lydnad.
Jag insåg dock efter några år att jag ville ha en hund med mer driv i och träffade vid några tillfällen tollartiken Eliza på klubben. Det visade sig att hennes ägare var lite sugna på att starta uppfödning och lite på skoj, lite på allvar "tingande" jag en hanvalp från henne första kull. Det blev "Lusaskens Kusin Vitamin", till vardags Robin. Tillsammans tränade och tävlade vi spår, lydnad och apportering. jag ställde honom några få gånger och han fick tre raka cert. Apporteringen var väl det vi sysslade minst med, jag gillar liksom inte döda fåglar.... En hund med driv i hade jag önskat och tro mig, det fick jag. En arbetsnarkoman utan dess like, det fanns ingen ände på det och vi klättrade lite högre än jag nått med Sebastian.Lydnadsklass tre och uppflyttade till högre klass i spår.
Under tiden jag hade Robin så träffade jag också tollartiken "Grynet" som var en mer balanserad hund. Det visade sig att hon var en tik som Robins uppfödare hade avelsrätt på. Inte helt obesläktad med Robin. Jag gjorde som sist, på skoj och på allvar tingande en hanvalp. Det blev Saffran. Saffran är ganska olik Robin, en mycket mer balanserad hund. han har en av- och på-knapp. Han lever också ett annat liv än Robin gjorde. Han är liksom gårdshund och nöjd med det. Det finns annat med i bilden nu, barn, man, häst... man hinner inte med att tävla hund också. Jag är nog också ganska klar med det i mitt liv. Jag vill ha en hund med en god vardagslydnad som funkar som familjehund. Det har jag.
Resan mot nästa hund har smygstartat. Vad vill vi ha för hund? Är det en tollare igen eller ska man prova något annat? Där är vi ännu, inget är bestämt. Vad det blir, det får vi se.
När jag blev lite äldre så började jag låna en hund att gå promenader med. En äldre goldenherre. Castor hette han, en riktig gentleman.
Jag hade nog inte bott hemifrån värst länge när jag åkte och köpte en egen hund. En bordercolliemix, Sebastian. Han fanns med mig från han var valp tills jag fick ta bort honom. Jag minns fortfarande hur min pappa reagerade och det var inte med glädje. Annat blev det efter ett tag, de där två kom allt rätt bra överrens. Jag och Sebastian startade tillsammans min resa inom Svenska brukshundklubben. Tillsammans med honom tävlade jag lydnad.
Jag insåg dock efter några år att jag ville ha en hund med mer driv i och träffade vid några tillfällen tollartiken Eliza på klubben. Det visade sig att hennes ägare var lite sugna på att starta uppfödning och lite på skoj, lite på allvar "tingande" jag en hanvalp från henne första kull. Det blev "Lusaskens Kusin Vitamin", till vardags Robin. Tillsammans tränade och tävlade vi spår, lydnad och apportering. jag ställde honom några få gånger och han fick tre raka cert. Apporteringen var väl det vi sysslade minst med, jag gillar liksom inte döda fåglar.... En hund med driv i hade jag önskat och tro mig, det fick jag. En arbetsnarkoman utan dess like, det fanns ingen ände på det och vi klättrade lite högre än jag nått med Sebastian.Lydnadsklass tre och uppflyttade till högre klass i spår.
Resan mot nästa hund har smygstartat. Vad vill vi ha för hund? Är det en tollare igen eller ska man prova något annat? Där är vi ännu, inget är bestämt. Vad det blir, det får vi se.
Kommentarer
Trackback
