Det gnäggas i min hage

I mitt stall står en ensam häst inne. Ala, med en muskelsträckning tror vi. I skogen igår på väg hem dog jag lite, halt häst som inte ville gå, darriga muskler i bogpartiet på höger sida, missnöjd och kastade med huvudet. jag dog lite, panikringde Malin och kunde inte tänka. Tack Malin för att du tänkte. Jag var inne på fång och korsförlamning och allt möjligt läskigt men visste samtidigt att så var det nog inte... Tänk att man bara slutar tänka själv i såna lägen...
 
Det släppte lite och jag kunde boka av skjutsen hem som jag bokat med Micke och vi linkade hem sista biten. Svettig och darrig... Jag dog lite till. Ringde min fantastiska veterinär och det är nog en muskelskada eller möjligen ett tramp på något hårt som orsakade spänningar. Boxvila och promenader, jodopaxomslag om hoven om det verkar vara så. Liniment också... Det har jag kladdat på och kommer kladda på. Hästmassör... Vi kör hela paketet!
 
Lite senare på eftermiddagen gick vi en promenad, jodå stel och kortar upp vänster fram, men pigg blick och glad häst. Inga huvudskakningar alls. Klev på i vanlig takt också. Phu!
 
När vi senare kunde tänka tillsammans kom vi på att Ala och Atle faktiskt sprang ihop i ett hagrace tidigare på dagen. Han hann bromsa upp lite men sprang in i bogpartiet på höger sida. Nu tokhoppas jag på en muskelsmäll som jag ökade på genom att rida en sväng. Jag hoppas så att vi kan vara med på tömkörningskursen i mitten av februari för Anders Eriksson. Håll alla tummar ni har för det, snälla.
 
 
Atle, han tar det med ro som vanligt. Gnäggar lite och håller sig hos Joar eller strax utanför stallet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0