Marions blogg

Jag gillar inte när det går på tok. Vill inte se. Katastroffilmer funkar när katastrofen är ett faktum och man börjar jobba för att fixa till det igen. Samma sak på skolan och med ungarna, vänder helst ryggen till de som klättrar högst och våghalsigast. Jag tar fram telefonen och blippar på när det är som mest spännande i filmen, eller går på toa. Däremot gillar jag när det reds upp, ställs tillrätta och rättas till.

Kanske är det inte bara det symmetriska i dessa bilder jag gillar av den anledningen. Det blir en ny lada och maskinhall och verkstad nu. Ni vet, där den gamla brann ner, alldeles intill vårt lilla hus. Nu ställs det tillrätta, nu ekar stegen mot den när man går hem från kvällsprommen. Nu står där ett hus. Inte samma hus, inte likadant, men det rättas till. Ställs i ordning. Skönt, lite som det alltid varit, fast ändå aldrig mer...