Dagen efter

Vi har landat och det var otäckt. För andra var det tusen gånger värre. Tusen gånger värre. Vi kom hem när det värsta var över. Jag har sett bilder och jag är glad att jag inte var där. 
 
Jag fick ett samtal av grannen igår när jag var på väg hem från Örebro, hade mellanlandat för att handla. Där, på Maxi ringde det. Vi hade pratat om att träffas i helgen på fika. Mysigt... Men...? Panikslagen röst, jag förstod inte, det brann. Var? Sen förstod jag. Det brinner nära vårt hus, väldigt nära. Panik, ringa Micke, som var i Kristinehamn med barnen, snabbt som tusan hem. Körde fort, för fort. Mycket för fort. Darrig....
 
Jag såg röken på långt håll. Flera kilometer. Svartgrå mot ljusblå himmel. Inte bra... Klump i magen... Körde bra mycket fortare än man får och borde... Stora blöta pölar på den torra vägen i kurvorna, måste vara från tankbilen från räddningstjänsten. Mer svart rök ju närmre jag kom. Inte bra... Klump i magen...
 
Mötte några kilometer hemifrån två brandbilar. Då borde ju ha kontroll på det då. Eller? Grannen ringde, de har det under kontroll.
 
Hemma såg jag över gärdena, eld, svart rök... Det brinner, det brinner mycket. Nära vårt hus, kan inte se vårt hus. Blåljus överallt, brandbilar, flera stycken jag tror det var sex, stora brandbilar, polis, ambulanser... Mycket folk, allvarliga miner, sammanbitna ansikten. Kliver ur bilen, lamslagen... Pratar med några innan jag springer bort längs vägen, Micke är inte hemma före mig, ser ingen bil... Hästarna... Hur har det gått med hästarna... Ser Mickes bil bakom en brandbil, skriker snabbt till en polis när jag springer förbi att jag bor där och måste titta till hästarna. Möter Micke som gett dem mat, det var lugnt sa han. De hade stått i skogen, vinden blåste från dem och mot ladan. Blir kvar på gräsmattan, andfådd, rädd. Micke är där, några brandmän och en polis. 
 
Släckningen är i full gång och de har elden under kontroll. Darrig i benen och magmusklerna, andfådd. 
 
Det gick bra. Det var mycket som var tur. Inga människoliv spilldes, ingen skadades allvarligt. 35 unghöns brann inne och värden för miljoner. Många miljoner. Mycket som inte går att ersätta.
 
Helt ärligt minns jag inte riktigt igår som jag brukar minnas. Jag har inte koll på i vilken ordning jag gjorde vad och hur det såg ut när jag kom hem. 
 
Detta är vad som är kvar idag. Taget på morgonen. Det stod en stor byggnad där nyss. Den hade ett fint fönster högt uppe på gaveln mot oss, när det lös därinne såg det så mysigt ut. Lös det i ladudelen på kvällen syntes det mellan plankorna. Det ekade på ett speciellt sätt när man gick hem från kvällspromenaden. Jag brukade beta Ala just runt där för där kommer alltid gräset och maskrosbladen först på våren. Nu finns bara skrot och lukten av brandrök kvar. Den innehöll en stalldel med nybyggt hönshus, en stor grävare, en traktor, en bil, en båt, gräsklippare, massor av verktyg, en dieseltank, gasoltuber, en fyrhjuling, gamla fina möbler som lätt var hundra år, 35 fina, tama unghöns och mycket, mycket mer...
 
 
Varför väljer jag att dela detta? Detta som många förlorat så mycket mer än mig i. Detta är nog bearbetning av något jag upplevde som riktigt, riktigt läskigt. Det har brunnit på vår gräsmatta, brandmännen sa att vi hade tur med vinden. De var helt inriktade på att rädda omkringliggande byggnader och det hade funnits en risk för dem. 
 
Tänk om... Tänk om... Jag tänker helst inte om. Någon höll sin hand över oss igår. Jag är bara tacksam. Mycket tacksam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0