Min modiga lilla prins

Micke hittade en kopparorm i somras. Jesper hakade på direkt och vill hålla. Jag förstår mig inte på den ungen, ny mat vågar man inte prova, smärtkänslig så få, men hålla en orm funkar fint. Inte ett dyft mörkkrädd heller. Jonathan var nöjd med att titta, mamma också.

Jag kan se att altangolvet är mycket finare nu än då. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0