Svart är också en färg...
Nu är det verkligen mörkt ute på kvällen, jättemörkt.
För ett tag sen var jag och Micke i stan, på bio faktiskt, på kvällen. Jag är ju sällan i stan ens på dagen och det slog mig, vad ljust det är! Man kunde ju se småstenarna i asfalten liksom, man kunde ju se allt! Här kan ju jag slå halvt ihjäl mig för att jag inte ens er släpkärran som någon flyttat på bakom ladan....
Man liksom går på de där svagt mörkgrå spåren i allt svart och tror att det nog är körspåren i vägen, man rundar hörnet för att man kan se taknocken mot himlen och man vet att det där lite ljusa är nederkanten på dörren till maskinhallen. Man känner underlaget och vet att man just gick över sanddelen på vägen och att man är i kanten på den där stora vattenpölen...
Ficklampa? Näe... Ibland är den med, oftast inte.
Kommentarer
Trackback
